Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - En Linnéan före Linné, af Albert Seberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
[vor
JO
som anmärkte, att Belon ej behandlat ämnet med tillräcklig
utförlighet, svarade denne med att år 1553 utgifva sin bok i
en tillökad upplaga under titel: Nature et diversité des poissons
awec leurs portraits. Samma år utgaf han på latin två böcker
öfver samma ämne: : De aquatilibus, och på franska sina högst
intressanta skildringar från en resa i orienten: Les observations
de ”Plusieurs singularitex et choses memorables trouvées en Gréce,
Asie, Inde, Egypte, Arabie et aultres pays estranges, rédigées en
trois liwvres. "Två år senare utgaf han en minnesvärd bok om
foglarnes naturalhistoria: Sw: la Nature des Oyseaux, och år
1558 ett praktiskt arbete: Les Remonstrances sur le défaut du
labour et culture des plantes et de la cognoissance d”icelles, således
en handbok i trädgårdsskötsel. Dessutom existerar af Belons
hand en : afhandling om barrträden: De arboribus comiferis,
reswniferis, aliitsque nonnullis sempiterne fronde virentibus.
Belon synes ha egnat sin största uppmärksamhet åt fiskarne,
hvartill han hade rik anledning under sin levantiska resa, som
egde rum åren 1547—1549. För att i få ord beteckna hans
betydelse i denna gren af naturalhistorien kan sägas, att han
efter Aristoteles var den förste som studerat hvad han skref
om. Före Belon var det vanligt, att de naturalhistoriske för-
fattarne endast afskrefvo, omskrefvo eller kommenterade den
store grekens arbeten, möjligen med några tillägg efter grekiska
eller romerska reseberättelser. Belon behandlar ichtyologien
helt och hållet sjelfständigt, han beskrifver fiskarne efter egna
iakttagelser, han ordnar dem efter sitt eget system. Antalet
af de fiskslag som han omtalar är visserligen icke stort — i
hans »De aquatilibus» beskrifvas endast 110 — men den sak-
kännedom och den grundlighet, hvarmed han behandlar hvarje
art, äro desto mera förvånande. Han har ej blott noga angifvit
alla yttre kännetecken hos de arter han påträffat, utan han har
äfven sträckt sina undersökningar till deras anatomiska byggnad
och till de olika delarne af deras inelfvor och fortplantnings-
organ. Som det mesta af hans forskningar i denna riktning
numera endast har ett historiskt intresse för fackmän, torde det
icke vara nödigt att anföra några speciella exempel. Det må
likväl tilläggas, att genom Belons iakttagelser och gehom de
upplysningar han vann under förenämda resa, blef det möjligt att
igenkänna flera af de hos grekiska och romerska författare om-
nämda fiskslagen. Så till exempel fick man af Belon reda
på hvilka moderna fisksorter som motsvara de gamles Kyp-
rinos, Chromis, Glaucus, Umbra o. 8. v. Öfverhufvud anknyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
