Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - En episod från Victor Hugos unga dagar, af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”
TS
[Wo]
»Serait-ce déjå lui? C’est bien å Vescalier
Dérobé>.
Det var djerft att göra ett sådant »enjambement» i versen,
att kasta ett enda ord ur satsen ner i andra raden, det var ju
ett missdåd mot alexandrinen.
— Det är ju en riktig orgie, ropar en beundrare af Corneille
och Voltaire, det är en grof vårdslöshet! —
— Vårdslöshet — tvärtom, det är en medveten skönhet,
svarar en nyromantiker från Devérias atelier.
Men stycket fortgår. Man ser i Donna Sols rum inträda
en efter annan, hennes trenne tillbedjare, Don Carlos, Spaniens
konung, Ruy Gomez, hennes förmyndare och Hernani, röfvar-
höfdingen af ädel börd, hvars fader dödats af Karls fader och
som till honom hyser ett odödligt arfshat. De stora scenerna
afspelas. I den okände, som nattetid infunnit sig hos hans mynd-
ling, igenkänner Ruy Gomez konungen, och denne förklarar i
ädelmod sin rival, Hernani, vara »en 1 sitt följe».
Men Hernani utbrister hätskt innan ridån faller:
Oui de ta suite, o roi, j’en suis.
Dessa slutord med sina upprepade mi-ljud väckte hos
klassicismens vänner löje och harm och blefvo deras skämt-
lösen.
Och så följde andra akten; konungen har infunnit sig i
Hernanis ställe till ett kärleksmöte med donna Sol, som emel-
lertid i sin bestörtning kallar Hernani till hjelp. Och denne
kommer och utvecklar i sin ordning ädelmod och nåd och den
stora scenen dem emellan helsades med stormande bifall och
det äfven från raderna, ty publiken var ännu ej, som sedan,
upphetsad mot stycket.
Tredje akten visar, som bekant, äfven den tredje älskarens,
Ruy Gomez” ädelmod, då han skyddar sin till pilgrim förklädde
gäst och rival Hernani mot konungens hämdlystnad. Här före-
kom en scen i hvilken Ruy Gomez, då konungen kräfver att
den dolde Hernani skall utlemnas, vädjar till alla sina gamla
förfäder, hvilkas bilder sitta på väggarne, och förklarar, att om
enderas lif skall tagas, så må då konungen taga hans, hellre
än den som åtnjutit hans gästvänskap.
Denna scen, med den starkt öfverdrifna skildringen af den
kastilianska hederskänslan, var det farligaste ögonblicket i hela
stycket. Häröfver hade just parodien gjort sig lustig och låtit en
björntämjare, som motsvarade den stolte-hertigen, peka på en
stor mordtafla, sådan som man ser dem vid marknaderna. Joanny,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
