Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - En episod från Victor Hugos unga dagar, af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
taget hade första föreställningen slagit jemförelsevis bra ut.
Romantikerna triumferade.
Dagen efter mottog Hugo från Chateaubriand ett bref,
hvari han bl. a. skrifver:
»Jag har sett första representationen af Hernani. Ni känner
min beundran för Er — — — Jag går bort och Ni träder
till. Jag förordar mig åt Er sångmös minne, som ärekrönt
och from bör bedja. för de döde.»
Men om sålunda den första föreställningen i viss mån var
en triumf för skalden, så kom bitterheten efteråt. Tidningarne
voro i hög grad omilda, och Hugo insåg, att den strid som
han och hans vänner väntat första gången blott var uppskjuten.
Den andra föreställningen förestod.
Åter kommo de unga Hugolaterne in på sina platser, nu
insläppta. genom en bakdörr, något närmare spektaklets början,
och fortfarande brunno de af helig ifver.
Just när ridån skulle gå upp regnade det från galleriet
en massa små papperssuddar ner öfver logerna och parkett.
De små pappersbitarne satte sig fast i klädfållar och i damernas
lockar; hela salen började skaka sig. Man har aldrig fått reda
på hvem upphofsmannen var, om det var en motståndare till
skalden, som ville sätta publiken i dåligt humör, eller om det
var en romantiker som ville förarga de klassiska »brackorna».
Denna föreställning var för öfrigt högst stormig. Man sökte
å ena sidan genom hånskratt göra ner stycket vid alla dess mera
kraftiga scener, å den andra applåderades det energiskt. Skal-
dens motståndare tycktes ha kommit dit för att finna allting
komiskt och vid det trefaldiga mordet skallade ett ändlöst skratt.
Vid tredje föreställningen blef detta skratt så våldsamt att
skådespelarne hädanefter begärde officiell claque, men då man
fruktade att denna ej skulle nu vara tjenstvillig, engagerades
allt framgent 100 »hugolatres» för att försvara stycket. TLogerna
skrattade, fauteuillerna hvisslade, parterren jublade. Det var
ett djefvulskt oväsen. Det hörde till goda ton att gå på tea-
tern och skratta ut »Hernani».
Dertill kommo ganska skarpa sammanstötningar, och den,
som besökte Hernani, gjorde väl i att taga sig i akt för att ej
genom applåder eller hvisslingar blifva utsatt för handgriplig-
heter. Man duellerade på basis af Hernani och det hände t.
0. m. en gång att en klassiker och en romantiker slogos om
repliken »Vieillard stupide!» hvarvid det slutligen vid frukosten
ofvanpå duellen visade sig, att den ene duellanten (romantikern)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
