Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - En episod från Victor Hugos unga dagar, af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
Efter fyrtiofemte föreställningen, vid julirevolutionens ut-
brott, nedlades Hernani.
Den återupptogs utan meningsstrid 8 år senare.
Än en gång skulle dock stycket ge anledning till en opi-
nionsyttring, men nu gälde det icke längre en ästetisk menings-
kamp, det gälde en politisk hyllning.
Det var år 1867 -— trettiosju år efter styckets framkomst.
I femton år hade ett interdikt hvilat på den biltoge skaldens
dramatiska verk. De fingo icke uppföras under hans fiendes
regering. Sjelf smädades han i den officiösa Pariserpressen och
ingen man var Napoleon så förhatlig som landsflyktingen på
Guernsey.
Emellertid år 1867 blef förbudet mot hans stycken upp-
häfdt, i det Théäåtre Francais fick lof att under verldsutställ-
ningen uppföra »Hernani». Nu var »Hernani» ej längre någon
poetisk rebell. Han hade ej längre behof af sin gamla trupp,
»publiken hade gjort som don Carlos, hon hade förlåtit upprors-
makaren och återgifvit honom sinå titlar.»
Men än mera — Hernanis författare hyllades ej blott såsom
upphofsman till ett stort skaldeverk, utan såsom den biltoge,
men käcke motståndaren till det på en mened hvilande kejsar-
dömet. Det var dagen efter Maximilians af Mexiko död, föga
mer än tre år före Sedan.
Det har af en svensk skriftställare nyligen förebråtts Victor
Hugo, att han visade en ovanlig förmåga att lämpa sina åsigter
efter tidens utveckling och de åskådningssätt som voro de her-
skande. Men den, som anmärker detta, glömmer hans långa
landsflykttid.- Det var den man, som försmådde benådningen och
som modigt bekämpat kejsardömet, hvilken frånvarande hyllades
den der junidagen 1867. »Lefve Victor Hugo, den biltoge! ljöd
det natten igenom på Paris gator. Och en större triumf hade
ej egnats honom, när 37 år förut den ungdomliga skaran följde
honom till hans hem. En större triumf vann han egentligen
icke ens sedan, när efter decembermannens fall »han återvände
samtidigt med friheten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
