Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Om »förklädnad och skyddande likhet» inom pressen. Blick på Aftonbladet förr och nu, af Scævola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EE rr Ar re SA mn NR PR TA
ER rören 2 og
674
uttömdt, fick man en medarbetare, som var väl bevandrad i
hemmansegarepolitik. Så gjorde man en’ del artiklar i hem-
mansegarepolitiken, excellensen Themptander och hans til-
skyndare till stort behag. Men var det liberalt, så var det
åtminstone en försigtigt vald liberalitet, som omöjligen kunde
komma att kosta någonting. I stället har man ju till belö-
ning en och annan gång fått meddela officiela notiser samma
eftermiddag som sjelfva posttidningen. Men det är då en för-
mån, som den sjelfständiga pressen, af hvilken färg den för
öfrigt må vara, aldrig skattat synnerligen högt, då dess motta-
gande alltid måste vara ett tecken af beroende. Och har A.
B. under den nya ledningen icke varit beroende, så har det i
alla fall varit lika oskadligt, åtminstone. för de maktegande, om
än icke för det allmänna bästa. Så långt vi kunna minnas
tillbaka, har aldrig någon daglig tidning i Sverige, med undan-
tag af Posttidningen, så obetingadt visat sig villig att tjena
vederbörande först och främst genom sin tystnad och sedan
genom att vid fall af behof låta officiela skribenter anonymt
expektorera sig i dess spalter. Tystnaden kan, förstås, hafva
sin naturliga förklaringsgrund deri, att man saknat kännedom
om de ämnen, som varit under diskussion, och på grund deraf icke
vetat hvad man skolat säga. Men då man på snart ett helt
år icke vågat sig ut öfver helsovårdsfrågorna och hemmans-
egarepolitiken, så skall man heller icke i polemiken taga sig
min af att vara ledande.
Andra skulle helt säkert finna Aftonbladets fromma tystnad kom-
promettant, men så förmodligen icke hr redaktionsdirektören sjelf.
När +t. ex. hela den öfriga pressen såsom en man prote-
sterade mot ett bebådadt återupplifvande af de föråldrade adels-
värdigheterna, hvad gjorde väl då hr redaktionsdirektören? Jo,
han grep sin stora sax och klipte en bit ur Stockholms Dag-
blad och en annan bit ur Göteborgs Handelstidning. På det
sättet fick han den gången ihop en »ledande» artikel. Men när
sedan den redan på blotta misstankar klandrade regeringsåtgär-
den verkligen egt rum, hvad då? Jo, det konservativa Nya Dagligt
Allehanda uttalade oförskräckt sin mening derom, men Aftonbladet,
det liberala Aftonbladet, Lars Johan Hiertas Aftonblad — teg!
Tbland har tidningen imellertid kunnat gifva skäl för sin
tystnad, högst egendomliga skäl likväl. Några personer hade
t. ex. slutit sig tillsammans i afsigt att verka något för reli-
gionsfriheten 1 vårt land. Bland dem fans åtminstone en pro-
moverad doktor och åtskilliga andra äldre och yngre akademiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
