Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Guldägget, som glashönan värpte, novell af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guldägget, som glashönan värpte.
Svensk originalberättelse.
Af Ernst Arpi.
De blygrå molnmassor, som i skymningen stego
upp vid horisonten, lofvade en dundrande åska till nat-
ten... När det mörknat, flammade det till då och då bak
Silfåkraskogen, och på det matta skenet följde ibland
ett svagt buller som af en vagn, hvilken rullar långt
fjerran, men efter midnatt upphörde både blixtarne och
den aflägsna åskan, och, när morgonen bröt in, var him-
len klart blå utan en enda molnfläck. Fast det endast
var i midten af Juli, hade åkrarne en så gul färg som i
skördetid, och gräsmarkerna voro alldeies rödbruna.
De magra hagtornshäckar, som löpa längs lands-
vägen, och de hängfärdiga popplarne voro pudrade med
dam, och de skrumpna skräppbladen sågo ut som om
de varit hvitlackerade. An, hvilken drifver Forsa bomulls-
spinneri, larmade och kastade sig inte. som annars, utan
kröp lätjefullt och nästan ljudlöst under brohvalfvet.
På landsvägen, hvilken i det skarpa, hvitaktiga sol-
ljuset liknade en räcka linne, som man spänt ut till
blekning, syntes inte en vg
TS lille födbrusigg TD em satt i skuggan
er, började blifva
otålig.
Ur Dagens Krönika. SÅ ; 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
