Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - General Grant, en minnesruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RR ER ETS
I
Brom Pr NE EA —
741
blifvit berättad — huru han färdades nedför Mississippifloden,
om de. oförsökta truppernas öfvermod, då de slutligen fördes
ut på stridsfältet, och om det beslut, som Grant då fattade,
när han såg, huru deras blod sjöd, att förändra demonstra-
tionen till en verklig attack. Tretusen man landsattes på den
vestra flodstranden omedelbart under kanonerna från Colum-
bus, ett ej obetydligt fäste, som fienden innehade på den
motsatta stranden, det fiendtliga lägret öfverrumplades och
ödelades, och nu blef på en gång truppen yr af den seger
som vunnits — soldaterna blefvo alldeles vilda, de skreko
och tjöto och rusade hit och dit liksom skolpojkat, och under
allt detta tumult började befälet att hålla högstämda tal för
unionen. Fienden, som såg allt detta, återhemtade sig snart
från sin förskräckelse, och förstärkningar öfversändes från
den östra stranden. Ej en enda man af dem, som stodo
under Grants befäl, hade någonsin förr varit i strid, och att
återställa ordningen var ej möjligt, intill dess att han till
slut gaf en officer ordre att sätta fälten i brand. Såsom
han hade väntat, undgick detta icke artilleristernas på Co-
lumbus uppmärksamhet, utan de begagnade sig af oredan
och öppnade elden ånyo mot hans lilla skara, trupperna in-
sägo nu slutligen faran och stälde sig åter i leden. Samti-
digt härmed hadé också fienden stält upp sig och var beredd
att afskära Grant återtåget till transportfartygen. Hans egna
män stodo till en början fullständigt tillintetgjorda, och en
af hans officerare rapporterade: »Vi äro omringade.» »Välan»,
svarade Grant, »om det är så, så måste vi hugga oss en väg
ut, liksom vi gjorde oss en väg in. : Vi hafva redan slagit
dem en gång, och det tror jag att vi kunna göra än en
gang.» Den tillit, .som han sjelf kände, spred sig hastigt
till befälet. Truppen kände åter modet växa, »de höggo sig
en väg ut, liksom de gjort sig en väg in», »de slogo dem
om igen» och lyckades att utföra allt, som enligt planen
var uppgjordt eller allt hvad man hade väntat af dem.
Denna seger, som man kan säga var den första full-
ständiga, som Grant vunnit, tjenar äfven den, ehuru den ej
var af någon betydligare art, att, liksom ock Paducah, be-
lysa många af de karaktersdrag, som sedermera starkt fram-
trädt under Grants militäriska bana. Thågkommer man hans
medkänsla för truppen, då den skulle i elden, hans orubb-
lighet vid det ögonskenliga nederlaget liksom ock hans
grymma tilltag att. sticka fälten i brand för att sålunda
Ur Dagens Krönika. V. 9g9—10. 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
