Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Moderna verldsförbättrare. Henry George, af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLE a rf nr tm LE)
750
I den gripande, storartadt skrifna inledningen redogör förf.
för bokens syfte. Han tänker sig, att en af de store framtids-
männen i slutet af adertonde århundradet, en Priestly eller en
Franklin, hade känt till de stora uppfinningar och förbättringar
i produktionsmetoden, som skulle komma att göras, och frågar,
huru de skulle: tänkt sig det stora flertalets lott, dessa män,
som hoppades så mycket af de materiella framsteg, som gjorts
redan på deras egen tid. Säkerligen, menar G., skulle de i be-
traktande af den oerhördt snabba utvecklingen af alla produk-
tionens hjelpmedel, som försiggått, hafva måst antaga, det all nöd
och allt elände vore bortblåst, och att hvarje menniskas lif ut-
gjordes af en enda lofsång öfver tillvaron, der ingen nöd her-
skade, "utan en hvar med ganska medelmåttiga ansträngningar
kunde hafva fullt upp af lifvets goda. I en skarp motsats här-
till framhåller han de bestående samfundsförhållandena, der den
gränslösaste lyx och rikedom trifvas sida vid sida om -den hopp-
lösaste fattigdom, den mest fasaväckande nöd. Tidens gåta, den
herskande fattigdomen, som existerar, trots det materiella fram-
åtskridandet, låter han i dess skarpaste form framträda i ett
citat, hemtadt från John Stuart Mill: »Ännu i dag kan det sät-
tas i fråga, huru vida alla de mekaniska uppfinningarna nå-
gonsin verkligen lättat dagens möda för ett enda menskligt
väsende.»> Det är icke i de länder, der civilisationen nyss vun-
nit fotfäste, som vi finna den största nöden; i dessa länder
finnes ingen rikedom, men heller ingen fattigdom. Alla hafva det
torftigt, men man saknar den svältande, arbetslöse tiggaren;
det är i länder, der rikedom blifvit hopad, der produktion och
omsättning bedrifvas med alla de hjelpmedel, hvilka stå nutiden
till buds, som vi finna pauperismen i dess förskräckligaste ge-
stalt. Framåtskridandet tyckes derför i sig sjelf bära orsaken
till fattigdomen, eller också måste den bero på någon omstän-
dighet, som hittills alltid åtföljt framåtskridandet. »De nyare
krafterna, så höjande de än äro till sin natur, verka på den
sociala bygnaden icke nedifrån, från grunden, såsom man länge
hoppats och trott, utan de träffa den samma mera i midten.
De. kunna förliknas vid en ofantlig kil, som drifves in icke
under samhällets botten’ utan midt igenom samhället. De, som
befinna sig öfver delningspunkten, höjas upp, men de, som äro
under den samma, tryckas ned.» (Framåtskridandet och fattig-
domen, inledningen). Författaren uppsätter som mål för sig att
uppvisa den lag, som binder fattigdomen vid framåtskridandet,
en lag, hvaraf fattigdomen följer med nödvändighet, så att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
