Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Kgl. akademien för de fria konsterna i kampen för tillvaron, af P. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RA Tran FYRIS RS SEN å
TA
den, som låg närmast till hands, är obestridligt. Och egendom-
ligt förefaller det, att en så framstående och rutinerad talare
som hans majestät just vid detta tillfälle skulle råkat använda
en oklarhet i formen, som lät flertalet åhörare tro, att han menat
något annat än hvad han syntes mena. Visst är, att talet all-
mänt uppfattades som ett beröm och en uppmuntran åt akade-
mien, en skrapa åt opponenterna, och att ej mindre uppmunt-
ringen än skrapan tycktes komma något öfverraskande just vid
en tidpunkt, då konungen i regeringen skall sitta till doms
mellan de tvistande parterna. Det låg åtminstone nära till
hands att befara, att de konungens sympatier och antipatier,
som -man i talet allmänt trodde sig finna uttryckta, ej skulle
kunna undgå att öfva något inflytande vid sakens konstitutio-
nela pröfning, och det hade derföre säkert varit bättre, om
detta högtidstal icke lemnat någon anledning till de farhågor
det nu väckte.
I öfrigt hafva vi intet att anteckna från högtidligheten,
utan öfvergå till den med så mycken möda sammanbragta ut-
ställningen.
En af våra populäraste författare låter någonstädes en
herre yttra: »Ölost är nog bra, men inte gör den många men-
niskor glada». Det är icke otroligt, att de fleste tänkte om
akademiens utställning, som denne herre om ölosten. Ty glad
blef man icke, när man såg. på den. Man kom icke i någon
feststämning af att på akademiens staket se tvenne svarta plåtar
med hvita bokstäfver förkunna, när expositionen var öppen.
Och lokalens dekorering gjorde icke heller det friska, liftvande
intryck man så väl mindes, exempelvis från »parisarnes» utställ-
ning på våren. Och taflorna? Ja, låt oss fråga fackkritiken.
Posttidningens recensent förklarar, att utställningen saknar mäster-
verk, men förutskickar tröstande den anmärkningen, att den
derutinnan liknar alla goda utställningar; hvarförmedelst denna
recensent gör oss underkunniga om en egenskap hos goda ut-
ställningar, hvarom vi förut svårligen kunnat drömma. Dagbladet
förklarar, att akademiens utställning icke är egnad att visa, att
svensk konst gått framåt på de senaste åtta åren. Och Afton-
bladet "karakteriserar hela utställningen "som »succés d”estime»>.
Nådigare är konstanmälaren i Nya dagligt allehanda, hvilket
delvis torde bero på, att han synes recensera icke efter taflorna,
men efter katalogen. Annars är det svårt att förklara, huru
han- kunnat uttala något omdöme öfver grefve Rosens icke expo-
nerade porträtt af frih. Nordenskiöld.
Mi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
