Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Kgl. akademien för de fria konsterna i kampen för tillvaron, af P. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
je VESNA
(00
Forsells vårlandskap var nog vackert, men hvilka landskap
kunde man ej på den senare utställningen erhållit, o. 8. Vv. Sär-
skildt i fråga om aqvarellerna var det ju rent af bedröfligt, att
omständigheterna skulle pousserat fram fru Ericsson och fröken
Kylberg till statens samlingar, der anförelsevis Zorn ännu sak-
nades.
Med en bestämd öfvertygelse om, att opponenternas utställ-
ning står öfver akademiens, förenar man derför i regeln ett
djunt beklagande deraf, att statens medel denna gång säkerligen
icke användts till bästa båtnad för staten och konsten, och håda
dessa intryck stärkas, ju mer man besöker de båda utställningarne.
Slutligen frågar man sig, hvad denna opponentutställhing
betyder för konstnärsrevolutionen. Vi skulle tro, att den be-
tyder så mycket, att striden dermed är, visserligen icke afslutad,
men i allt fall afgjord. Det lysande bevis på konstnärlig kraft
och energi, som opponenterna afgifvit, skall, jemfördt med den
skönjbara mattigheten i akademiens hållning, ej kunna undgå
sin verkan, den skall mer och mer föra öfver våra unge konst-
närer åt venster, och akademien skall slutligen stå der som en
officerskår utan några underlydande, ur hvilka inträffande luc-
kor kunna rekryteras. Men vi skulle tro, att akademien hellre
finner för godt att genom en samverkan med konstnärsvenstern
söka vinna ny lifskraft och sålunda på sig sjelf tillämpa det af
professor Nyblom i högtidstalet citerade latinska: tänkespråket:
Formata ad justum, eller i den samtida öfversättningen: Den
får- skick efter det rätta.
Vill akademien icke gå in på en lösning på öfverenskom-
melsens och eftergifternas väg. då är, tro vi, dess öde föga
tvifvelaktigt. Ty konstnärernes venster hafva energien och sam-
manhållningen, glädjen och produktionslusten, den segervissa tron
på sin sak, akademien har det svårligen. Opponenterne kunna
vara oense i form, men hållas orubbligen tillsammans af gemen-
sam tro på gemensam sak, akademici hafva ingen gemensam
tro på sin sak, utan deras föreningsband ligger mest i det for-
mela. Men former hafva ingen egen lifskraft, och den institu-
tion, som har sitt hufvudstöd i formen, den måste pånyttfödas
eller ramla.
Derföre tala också de begge expositionerna ett så olika
språk. Besök en dag akademien, vandra genom de dystra
rummen, .der enstaka konstverk ej förmå besegra den tunga,
tryckta stämning, det hela väcker, och när du stiger ut derifrån,
skall det klinga i ditt öra:
1
TR or Se ro SSE an ERA RV ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
