Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Literära ströftåg i Paris och London, af »Dagens Krönikas» utgifvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
782
vinerna i st. f. att på jernvägen ömkligt uppehålla lifvet med
»belegtes Butterbrot» och »dunkles Bier».
Ursprungligen hade jag, sanningen att säga, något funderat
på att styra kosan direkt från Köpenhamn till London, men
båten dit hette denna gång »Kristian IX>, och jag befarade, att
jag kunde glömma att taga hatten af mig, när jag passerade
landgången, eller begå något annat majestätsbrott, i hvilket fall
jag naturligtvis blifvit arresterad, och” dertill hade jag icke tid.
En gammal bekant försäkrade mig visserligen, att det icke var
så farligt i Danmark som det låter, och han anförde ett ord-
stäf, kanske icke så artigt som expressivt: >»De danske hunde
gjöe (skälla), men de bide ikke». Sjelf hade jag dock tillfälle
erfara, att något slags krigstillstånd måtte råda på mer än ett
sätt i. det gamle Kongens Kjöbenhavn. Jag hade nämligen fått
i uppdrag att till en vän derstädes medföra några flaskor vin
från Stockholm, naturligtvis icke hemmagjordt, utan en gång i
verlden verkligen importeradt. Att jag fick betala tull i Kö-
penhamn för att föra det med mig upp i staden, var ju alldeles
i sin ordning, men jag debiterades på tullnotan derjemte ett
litet extra belopp under rubriken »krigsskatt». (Honni soit qui
mal y pense!)
För öfrigt var sig allt temligen likt. Väl stod ruinen
efter Kristiansborgs slott och gapade med sina vidöppna fönster,
men utanför satt Frederik den syvende på sin gångare, lika
gemytlig som alltid, utsträckande handen åt sitt trogna danska
folk, helt godmodigt påpekande förödelsens styggelse och be-
hofvet af en restaurerad konungaborg. TI: fall de politiska för-
brytelserna bli alltför talrika, kan det ju dock kanske snart
nog uttänkas någon användning för de tomma salarne.
Nog af, jag lemnar den danska politiken i sitt värde och
återgår till min resa. Eftersom färden till London på redan
anförda skäl föreföll mig något vågad, återstod det att finna
någon annan utväg, och si: »Aurora» låg vid Toldboden med
kurs på Kiel. Jag tog alltså morgonrodnadens vingar och flög,
om icke ytterst i hafvet, så åtminstone så -pass långt, att jag
gedan till lands lätt kunde nå den fria riksstaden Hamburg.
Och nu — nu skulle jag nästan våga hålla ett vad, att
herrarne icke kunna gissa, hvilket intresse som förde mig dit.
Derför så godt först som sist: det var, för att tala med Cru-
senstolpe, »stamfaderns antecedentia». För ett par år sedan
utkom: i Frankrike ett särdeles intressant arbete om Napoleon
I:s fältmarskalkar, särskildt om Bernadotte. I korthet nämdes
resöSDrROS TR ER nr AN nt ARR ARR RR nn
RS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
