Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Oda Nielsen, ett teaterminne från Köbenhavn af Edvard Fredin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
824
Som Denise visste jag att hon täflat med ingen mer
och ingen mindre än sjelfva Judic.
Judic hade uppträdt i Köbenhavn, bl. a. som manmzelle
Nitouche, hänfört, förvridit hufvudet på litet hvar med sin
käcka sång och sitt friska spel.
Omedelbart efter hennes afresa gaf Dagmarteatret
samma stycke med Oda Nielsen i titelrollen. Man väntade
fiasko. Men man bedrog sig. Premiéren vardt succés.
Och Fröken MNitouche har gått, om icke hundra gånger, så
mycket nära, öfver Dagmarteatrets tiljor.
Vid åttioandra representationen, då jag såg stycket,
var huset utsåldt.
Jag hade sett Fröken Nitouche — »Lilla Helgonet»
— i Stockholm som annorstädes, sett, visserligen icke Judic,
men nästan alla de svenska artister som gifvit rollen, fram-
för allt Elisabeth Hjortberg, Anna Petterson och »last
not least» Sofie Cysch. Jag var sålunda, som jag äfven
yttrade till en dansk vän, rustad mot öfverrumpling.
Meltin.
»Jag tror De föler dem beseiret>, frågade min följesla-
gare, då vi passerade vestibulen.
Jag var besegrad.
Fru Cysch t. ex. eger en många gånger större stämma
än fru Nielsen, hvars vokala resurser knapt gå öfver hvad
man vanligen kallar en nätt salongsröst. Men dessa små
resurser vet hon använda på det mest konstförståndiga sätt,
hvarigenom bristerna helt och hållet öfverskylas. Och hvad
som är vigtigast: hon breder stämning öfver det hela, på
samma gång som hon samvetsgrant utmejslar detaljerna,
utan att dock en enda får göra sig gällande på enhetens
bekostnad. Och hon blir aldrig vulgär — den klippa på
hvilken operettsångerskan eljes så lätt strandar.
Jag vet knapt hvilken scen jag skall säga vara glans-
punkten i hennes framställning, om det icke skulle vara
den — i andra akten — då Denise kommer in i kostym
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
