Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11—12 - Moderna verldsförbättrare. Henry George, af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
=> 1 tm fe
|)
2 AR SSG
870
Detta sätt att på grund af rikedom begagna sig af andras
behof för att ur deras arbetsafkastning skaffa sig mera rike-
dom har upprört hans rättskänsla. Derför så mycket tal
om orättvisan. i ett sakernas tillstånd, der det är möjligt för
den enskilde att pungslå sin nästa så en gros.
Hans utfall mot Malthusianismen står i nära samman-
hang med dessa hans undersökningar. Det ser ut, som han
verkligt våndats under den samma. Hans naturel, och hans
derpå baserade lifstro kunna icke finna sig i den tanken,
att alla icke skulle hafva rum i naturen. Det är säkerligen
denna hans naturliga motvilja mot en sådan lära, som spor-
sat honom” att söka hållbara skäl mot den saroma. Han
hade tydligen apriori den uppfattningen, att menniskan står
såsom något mera afskildt inom naturen. Han ser i henne
icke allenast den organiska verldens höjdpunkt, utan han
finner mellan :henne och djuren ett svalg, »öfver hvilket
ännu ingen apa hoppat». Visserligen säger han 1 sista ka-
pitlet »det individuella lifvets problem », att menniskoslägtet
icke ledes af en försyn, utan af en »välgörande» lag, men
i detta ord »välgörande» ligger något, som tyder på, att
han anser njuren särskildt god mot dör mensk liga indi-
viden. Hur det är med den öfriga organiska verlden, låter
han sin tanke icke syssla med. När han nu finner, att. all
sannolikhet är för, att någon öfverbefolkning ännu icke
existerar, och lyckas uppvisa, att samverkan växer i
och med folkmängden, jublar han öfver sin lätt vunna seger.
Hans naturliga antipati erhåller fritt lopp och han hånar och
smädar Malthus och hans anhängare. Vi finna sålunda häri
en förklaring öfver förf:s mindre välriktade angrepp.
Kritiserande den gamla löneteorin och ouppbörligt upp-
tagen af sin tankes mara, den öfverhandtagande jordspeku-
lationen, har han säkerligen för sig sjelf så småningom
skapat hela sin lära om fördelningen. Det har varit den
logiska bristen hos den bestående nationalekonomiska skolan
att icke sammanbinda de trenne lagarna, hvilka angifva de
tre produktionsfaktorernas storlek, som förf. gripit, och då
han riktigt fått ögonen på jordeg: arens öfvermakt, på spe-
kulationens inverkan, uppstod i hans hjärna det system,
som han så snillrikt framstält i arbetets midtelparti.
I slutet af arbetet säger förf., det hans generellare
verldsåskådning vaknat till nytt lif först sedan lösningen af
den sociala frågan var funnen. Han hade varit så nedtyngd
mrs AE SE SR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
