Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Norges så kallade »eröfring» år 1814, af Kristian Winter-Hjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deremot säger Kielerträktateils art. V, att Sverige
skulle bibehålla Norges invånare vid åtnjutande af deras
lagar, friheter, rättigheter och privilegier »sådana de för
närvarande äro*, alltså fullkomligt som under danska tiden.
Saken är, att Sverige förde krig mot Danmark for att
örvärfva Norge, ej för att »befria* det. Och då Karl XIII
i sin proklamation af 8 Februari 1814 lofvade att oktroyera
något slags författning »lämpad efter edert behof», så skeidde
detta uppenbart emedan ett fullständigt införlifvande —
under hvilket Sveriges riksdag blefve gemensam för båda
rikena — sannolikt skulle befunnits stå i strid med de
förutsättningar, under hvilka England hade påyrkat alla
möjliga hänsyn tagna till norska folkets frihet.
Som vi ofvanför sett, var det först den 7 Augusti
1814 att Sverige beqvämade sig att erkänna Norge som
ett fritt, sjelfständigt, med Sverige under likställighet
fbr-enadt rike.
Den uppriktiga tacksamhet vi norrmän hysa gentemot
svenskarne härleder sig från tiden efter 1814, gnabbets
men äfven vänskapens och broderskapets tid.
10 November.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
