Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vår konstitutionella utveckling efter 1865, af Fritz Krook - I. Reformens förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
auktoriteter. Vi skalle kunna anföra en, hvars giltighet våra
doktrinärer på detta område sjelfve i andra afseenden torde vara
de förste att erkänna. Redan innan denna s. k. statsfilosofi hade
framträdt hos oss, skref sedermera professorn Anton Martin
Schwei-gaard i vårt granland Norge, en i alla konstitutionela spörsmål
ytterst konservativ statsman, hvars lojalitet väl står höjd öfver
alla tvifvel hos våra universitets-politici, om den filosofiska
spekulationens berättigande i statsvetenskaperna, och fälde derunder
vid olika tillfallen yttranden, som, riktade mot allt abstrakt
spekulerande på detta område, tyckas nästan profetiska, om man
tillämpar dem på den nya Upsala-religionen.
* Deras gemensamma utgångspunkt, yttrade sålunda t. ex. vid
ett tillfälle denna det norska samhällslifvets store pånyttfödare,
är det godtyckliga, ett slags andens anarki; deras anspråk går
ut på att skapa sanningen, icke att söka lära känna den, att
sätta sina egna idéer i verklighetens ställe, att personifiera
abstraktionerna, eller rättare att tillbedja dem som gudomliga väsen,
i det de förbise deras ursprung och utgifva dem för inspirationer
och omedelbara ingifvelser. — Och en annan gång skref samme
tänkande statsman: Hvar nation och hvar tidsålder har sina
begrepp, som den kallar absoluta och oföränderliga . . . Men från
vetenskapens ståndpunkt, der det gäller begrundande och
påvisande af fundamentets giltighet, får man icke låca det tillfälliga
och i den historiska utvecklingen epokvis uppspirande och
bort-döende blifva stående som det allmängiltiga och oföränderliga.
Skolfilosofien går emellertid just ut på att inbalsamera och från
förruttnelse freda de utvecklingens grenar, som voro till endast
så länge de hade lif.* I det den söker fasthålla och föreviga de
yexlande historiska tendenserna, gifver den oss en handfull af
torra och i deras* saftlöshet oföränderliga qvistar, i stället för en
bukett af friska rosor, som dofta till dess de dö. Men
verkligheten är icke ett käril, som man kan gripa vid öronen för att
med ett enda tag tillegna sig hela dess rinnande innehåll; den
är en forsande ström, som vi måste söka att följa med, ty den
etannar icke för vår skull. —
Sant är väl att detta ursprungligen yttrades om den
He-gelsk* filosofien, som ju i fråga om den rent abstrakta metoden
är raka motsatsen till den Boströmska, men det gälde icke blotta
abstraktionerna, utan deras tillämpning på det verkliga lifvet, i
främsta rummet statslifvet. Med denna tillämpning har det också
sedermera återgifvits af en annan norsk vetenskapsman och
politiker af obefläckadt konservativt sinnelag (Ebbe Herzberg: Pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
