Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Operarevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen, inspirationen, andakten — och detta är sannerligen
vanskliga ting, d& man ej är utbildad till Wagnersängare ex professo.
Ijeonard Labatt lät oss i sin Tannhänser smaka en profbit af
denna konst. Intressant skalle vara om man hos oss kunde fft
tillftlle att höra och se någon af samtidens WagneraposUar par
préférence — Nieniann, Winkelmann, Vogcl eller så.
En attendant — görom rättvisa åt hr ödmans om Arnoldson
erinrande fina och klara diktion, åt hans särdeles i bröllopsscenen
ädelt och fagert klingande sång, samt åt hans dramatiska
uppträdande, der många intentioner äro godt och väl uttänkta, om
ock sångaren ej för fram allt det som föresväfvat hans
uppfattning af det också härutinnan rätt vanskliga partiet.
Elsa har visat sig i dubbel skepnad: frök. Selma Ek och
frök. Mathilda Gr abo w, hvilka den ena efter den andra sjuknade
ifrån partiet, som — i analogi med hvad vi i sista revyn sade
om sjukbudssång — naturligtvis genast blef fr k. Javettes. Om
an denna sistnämndas framställning i sin helhet var undermålig,
fordrar dock rättvisan att man erkänner hennes — åtminstone i
3:dje akten — ganska väl öfvertänkta och rätt uttrycksfnllt
fram-stälda spel. Frk.. Javette saknar visst icke anlag, specielt som
skådespelerska, men det år mycket som erfordras för att bli en
god operasångerska, om’ det också numera — dessvärre — ej
fordras så mycket för att bli en applåderad och lagerbeströdd
sådan. Avancera vi vidare i denna riktning bör det till slut endast
göras sångaren eller sångerskan behof af — goda vänner, trogna
grannar och mera sådant och — applåden smattrar, blomsterregnet
strömmar — »konstens lön» ! Bravo, Bravo, bravissimo! !!
Det säger sig sjelft att de begge förstnämnda sångerskornas
framställningar stå på en mera konstnärlig nivå, om än i
sanningens namn ingendera kan anses för rolen fullt lämplig. Minst
frök. Ek, som i denna opera ytterligare bestyrker hvad vi förra
gången funno oss skyldiga att anmärka mot hennes konstnärskap
i allmänhet. Hon saknar blick för karaktären i sin helhet och
har särskildt i Elsas parti uteslutande betonat ett drag,
passiviteten, oskuldsljufheten, att icke säga hjelplösheten, en ensidighet,
hvarigenom både karaktären och operan förryckas. I lyriskt
afse-ende måste sägas att den tunna stämman ej förmådde tränga igenom
med nödig aplomb, hvartill kommo några andra omständigheter,
som kunna skrifvas på den indispositions räkning, hvilken snart
gjorde en ny Elsa behöflig. Denna blef, som sagdt, fröken Grabou\
Man behöfver icke vara någon ensidig »Grabow-entusiast»
for det, men det kan ej nekas att det är med en känsla af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
