Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Operarevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komiskt parti som Plumkett sängen skall klinga frank och öppen,
och icke pressad och innestängd, mörk och torr, s& som na var
fallet. Han skalle vidare ha ftatat debutantens uppmärksamhet
p& det humoristiska, muntra och hurtiga i rolens karaktär och
lemnat anvisningar huru detta uttryckes pä scenen. Märkte man
härvid att hr S. ännu ej förmådde göra sig tillgodo dessa
anvisningar, ja dä hade man ingen annan utväg än att låta honom
stå ännu en tid pä tillväxt — och se sig om efter en Plumkett
bland operans konstnärer.
En representation på landets första scen får ieJce vara en
elevuppvisning. Det tyckes icke kunna nog inskärpas, att
allmänheten för sina utlagda penningar har rätt att fordra icke
konststudier — allraminst i lindan — utan konststudiers resultat.
P& tal om operarepresentationer, kan det måhända vara på
sin plats att orda något om nya operor och deras uppsättning.
Af sådana hafva nu både Wagners »Mästersångare» och
Hallströms »Jaguarita» annonserats såsom till spelning antagna för
så gFufligt länge sedan, att man böijat misströsta om att någonsin
i tiden få se dem. För förlidet spelår utlofvades både Halévys
»Blixten» ocli Massés »Paul och Virginie», men ingenting bief
af dermed. En opera, som framför »Trumpetaren från Säkkingen»
o. d. borde komma upp på vår scen, är Ambroise Thomas’
»Hamlet» — detta af många skäl. Först och främst har namnet
Thomas hos vår publik god klang, »Mignon» höf ju till
operafavoriterna, ämnet är tilltalande och fängslande, dess musikaliska
behandling i många fall förträfflig, alltid fin, nobel och stilfull.
# Vidare har vår nuvarande primadonna, Mathilda Grabow, i Ofelia
sin kanske allra bästa rol, i hvilken man jemfört henne med
sjelfva Nilsson. Och Nilsson — kommer hon enligt sitt löfte
en gång tillbaka och sjunger operaroler, hvad vore väl bättre än
att då hafva på spellistan den stora sångerskans måhända största
cheval de bataille? För de öfriga rol em a saknas f. n. visst
icke förmågor. Till exempel: Drottningen — frk. Wellander,
Konungen — hr Strömberg, Vålnaden — hr Sellergren, Polonius
— hr Janzon, Laërtes — hr Lundmark, Horatio — hr
Söderman. Hamlet sjelf skulle ju, då hr Lange ej mer är att påräkna
och hr Lundquists eloquentia corporis icke passar i stycke, kunna
anförtros åt hr Forstén, som säkerligen icke illa skulle skilja sig
från denna svåra men tacksamma uppgift. De dekorativa
anordningarna äro ju lätt gjorda, då sorgespelet »Hamlet» ofta stått
på spellistan. För 4:de aktens andra tablå, Ofelias död, är
visserligen, skulle vi tro, något nytt erforderligt, men viil arrangerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
