Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - De dramatiska scenerna, af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och arten af hans begåfhing, och det af hans Falstaif föranledda
antagandet att framställningen af det naiva och hjertegoda
utgjorde hans rätta sfer erhöll en öfVer förväntan lysande
bekräftelse genom hans Briqu&ville i Meilhac och Halévys enaktskomedi
»Höstsol» och hans Stolpe i »Hos kaptenen», en norsk
vådevill-bagatell. Särskildt det sätt, hvarpå han i det förra stycket lät
oss följa vexlingarne i åldringens själ, visade oss huru hans frusna
sinne upptinas af den unga flickans ömma uppmärksamhet, huru
smärtsamt underrättelsen om hennes afresa berör honom, huru
han hastigt fattar sitt manhaftiga beslut att fria, huru krossad
och förödmjukad han känner sig, då han får veta att hon redan
tillhör — hans nevö, och slutligen huro han, sedan allt stälts
till rätta, med det älskvärdaste galanteri försäkrar henne, att man
i hennes ansigte har att söka anledningen till* att han en g&ng
i lifvet burit sig åt som en tok, allt detta gjordes på ett sätt,
som länge skall stå lefvande för deras minne, hvilka haft lyckan
se det.
Att på teatern narra åskådaren att skratta, är en uppgift,
som i regeln hvarje rutinerad skådespelare plägar kanna lösa.
Att komma honom att ffclla tårar är, äfvcn om texten ger
underlag för ett dylikt bemödande, de goda skådespelarne
förbehållet. Att locka honom att le med tåren i ögonvrån, detta är
de fä utvaldes prerogativ, till hvilka Johannes Brun hör.
Dramatiska teatern började sitt spelår med att efter hand
för allmänheten presentera dels sina nyförvärfvade acqvisitioner,
dels de medlemmar af stamtrappen, som längre eller kortare tid
genom qjukdom varit satta ur stånd att uppträda. Sålunda har
herr Palme visat sig i Hjalmar Ekdahls roll i ’»Vildänden > och
i titelrollen i »Ambrosius», i hvilka båda stycken herr
Bseck-ström äfven uppträdt, i det förra som gamle Ekdahl, i det
senare som Jörgen, och fru Rundberg har återgifvit den unge
hertig Richelieu i »Richelieus första vapenbragd» och Abigail i
»Ambrosius». Vidare har fröken Björkegren, som i våras endast
uppträdde ett par gånger i ett enaktsstycke, »Förbi»! af Coppée,
genom att ånyo upptaga Claires roll i »Herr Derblays giftermål»
förlänat denna fadda produkt af fransk författarindustri ny
dragningskraft. Äfven herr och fru Hartman hafva i äldre roller
gjort sitt återinträde på scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
