Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Ett stundande jubileum (Svenska Akademiens hundraårsfest)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven i formelt öfversitteri om Heinrich Heines sätt att
behandla literaturhistorien och modersmålet. Och äfven som
skald skall S. intaga ett hedradt rum, ty han stod äfven som
sådan, på egen botten, med varm känsla och liflig
inbillnings-kraft, under det hans mottagliga sinne för den yttre naturens
lif tog hans förmåga så i beslag, att han ej medhann fördjupa
sig i menniskohjertats mera dolda rörelser. Dock var han
icke minst i sina dikter en idéernas man, brinnande för det
ädla och rätta och mäktig af verklig fosterländsk lyftning. I
formelt afseende ega S:s dikter bland annat den förtjensten
att hos oss i skaldestilen hafva infört månget ur
hvardagsspråket hemtadt godt ord med en förment låg betydelse —
en förtjenst, som väl må uppväga ett och annat onödigt
utländskt lån, hvartill S. äfven i den bundna formen gjorde
sig skyldig.
Bland hans arbeten må, förutom »Grupper och
person-nager», nämnas: »Veidi Alf* (prisbelönt i Sv. Ak. år 1832);
>Brunt och rosenrödt» ; »Grefvinnan Grufliakin». Ett urval
af hans skrifter har nyligen utkommit.
Thomas Thorild, f. 1759, student i Lund 1775, i
Upsala 1787. Utgaf och försvarade derstädes 1788 en
Kritik öfver Montesquieu. Gustaf III bevistade denna
disputa-tionsakt och blef på det högsta intagen af Thorilds snille.
Denne, som ämnat taga den juridiska graden, öfvergaf sin
föresats, då han redan i kandidatexamen fann, att »man
gjorde allt så ynkeligen litet.» Han reste 1788 till
England och återkom 1790. Utgaf 1792 sina memorialier af
1766 under titel: Om allmänna förståndets frihet, med ett
slags företal: Ärligheten, till H. H. Regenten. Skriften
åtalades och förf. uppkallades i Hofrätten (dagen före
julafton 1792) hvarifrån han fördes i häkte. Genom
regeringens utslag 22/2 1793 dömdes han till 4 års landsflykt*
* Han erhöll likväl ett slags resestipendium ur statskassan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
