- Project Runeberg -  Ur dagens krönika : Tidstaflor/Månadskrift för skönliteratur, teater och politik / 1886 /
136

(1881-1891) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Ett stundande jubileum (Svenska Akademiens hundraårsfest)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klasser i staten, måste nödvändigt hvar för sig hafva en
särskild bildning, allt efter den bestämmelse i samhället
som de sjelfva eller omständigheterna gifvit dem. Den
punkt, i hvilken pluraliteten, eller ock de mest förnämas,,
bildning öfverensstämmer, blifver af denna anledning helt
naturligt en fast punkt, på hvilken omdömet kommer att
hvila.

Detta skrefs i »Polyfem* år 1811; men eger ännu
tillämpning.

Vidare heter det–-»Hvad för hemliga
principer Akademien för vanliga fall kommit öfverens att gilla,
kan i det hela vara oss likgiltigt: vi se hurudana de
mästerstycken äro, hvilka vunnit dess oinskränkta beröm. Dessa
verk äro också alla af samma karaktär, så utan originalitet,
att man skulle svärja på att de alla voro af samma
författare, utom de af hr Wallmark, hvilkas gränslösa elände
sätter dem utom all jemförelse med något i tid och rum
existerande.»

Detta var ett hårdt tal, ty allmänheten hade från bötjan
vant sig att vänta stora ting och högvisa domslut af den
literära inrättning, som den snillrike Gustaf III så utmärkt
framför alla öfriga. Hände det nu att dessa domslut någon
gång föreföllo besynnerliga och oväntade, så tog man sitt
förnuft till fånga och trodde i all enfaldighet att sådant
vore ett bevis på Akademiens högre vishet och ens egen
bristande omdömesförmåga. Den ende som fördomsfritt
genomskådade förhållandena, var här, som nästan alltid,
Kellgren. Hans yttrande är bekant: att nämligen »den
skrift en författare skrifver för pris, gemenligen är det sätnsta
af hans arbeten.»

I den förmodan att det möjligen kunde intressera
åtskilliga af »Dagens Krönikas» läsare att se hur man den
tiden (1809) kriticerade, införes här utdrag ur en recension
i »Polyfem» öfver Sången till finska arméens ära (af
Wallmark och belönad med stora priset 1809).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:31:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdagkron/1886/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free