Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Ett stundande jubileum (Svenska Akademiens hundraårsfest)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ärad var ej blott förtjensten,
Mången fans, som ansedd var
Ej för -egen skull, men medan
Han var son utaf sin far.
Ädling kallade man denne,
Ty han var så ädel han
Framför andra, hvilka voro
Blott och bart gemene man.
Fastän stolt’ likväl hos honom
Något godt och barnsligt fans.
På Museum gömmes ännu
Mången leksak som var hans.»
»Kors Mormor», så ropa nu barnena små,
»Kors hvad allting var underligt dål»
»Hvarje folk den tiden brukat
Dyrka Gud på eget sätt,
Och hvart enda af dem trodde
Att det ensamt hade rätt.
Derför borde embetsmannen
Folkets tro besvärja då;
Fast det ofta kunde hända
Att han intet trodde på.
Och om efter eget hufvud
Någon ville dyrka Gud,
Blef han bortförvist ur landet,
Så var lagens stränga bud »
»Kors mormor», så ropa nu bam£na små,
»Kors hvad allting var underligt då!»
»Uti tvänne stora klasser
Menskligheten delad var,
Och det sägs att denna delning
För ej längesen var q var.
De som egde lifvets goda,
Kunde tidens bildning nå,
Äfven om de den ej nådde,
Kallades de »bättre» då.
»Sämre folk» och »pöbel» voro
/ De som lefde uti nöd,
Ur Dagens Krönika. VI. 2-3. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
