Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Pappa. Svensk originalberättelse, af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo bevars. •
— Vill mor nu ta ut diflaskan och skölja den ren och
sedan slå ny mjölk på?
— Jo bevars.
Gumman grep om flaskan.
— Mens jag värmer mjölken till heren, ska’ jag sätta
kaffepannan på och koka en tår åt borgmästaren.
— Gör sig inte besvär, mor lilla,
— Alls inte nå’t besvär, borgmästare lille, sade hon
och gick.
Borgmästaren tog plats på pallen vid vaggan, och der
satt han och lade framtidsplaner för Gunnar.
Efter en stunds förlopp återkom gumman med en svart,
rostig bricka, hvarpå stodo två blåblommiga koppar, en
sockerskål af glas, starkt naggad i kanten, en gräddsnipa
af hvitt porslin och ett grönt kakfat, formadt som ett
vin-ranksblad. Sedan hon satt brickan på ett bord invid
väf-stolen och placerat två trästolar framför detsamma, hemtade
hon kaffepannan, hvilken ej tycktes ha blifvit skurad på
många Herrans år.
På hennes vänliga uppmaning tog borgmästaren plats
vid bordet.
— Får jag hälla opp? sporde hon.
— Tack!
Huh, hvilket vämjeligt kaffe! Det smakade bara af
sirap och kanel. Men han höll god min i elakt spel och
drack ut hela koppen. För de »femton droppar», som
gumman med all makt tfille truga på honom, betackade han sig.
Gummans ansigte sken af välbehag, medan hon
sörplade i sig fyra koppar af den grumliga drycken. När hon
slutat den fjerde, reste borgmästaren sig upp.
— Tack för välfagnaden, mor lilla — nu få vi allt
bege oss åstad. Var snäll och lemna mig den der sjalen,
som mor lofvade.
Gumman lyfte upp locket, på en blåmålad kista och
tog fram en lavendeldoftande, svart och hvit flltsjal, hvilken
hon svepte så väl om Gunnar, att blott den lilla klumpiga
näsan syntes. Sedan vände hon ansigtet mot soffan, der
Ola Persson låg.
— Opp med dig, Ola skrek hon, och ta* ajöss med
Gunnar, för borgmästaren ska’ nu resa bort med honom.
O la Persson brummade till, men rördesig ej ur fläcken.
Ur Dagms Krönika. VI. 2—3. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
