Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Pappa. Svensk originalberättelse, af Ernst Arpi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borgmästaren gick från rådhuset bort till boklådan
och sporde om der fans professor Abelins bok: »Vården
af barn under de första lefnadsåren.»
— Hm, jag skall se efter, sade biträdet, en blek,
skranglig femtonåring, och vände sig om. Men då han klef upp
på trappan för att skärskåda öfversta hyllan, kunde han ej
längre undertrycka sin skrattlust, utan lät höra en fnissning
som trängde ända bort till borgmästaren.
— Jo, den fins här, sade han och kom pionrod fram
till disken med den åstundade boken, hvilken slogs in.
Var så god!
— Skrif upp den, röt borgmästaren, halft ond, och
lemnade boden utan att säga farväl.
Dä han hunnit ut i förstugan och lade fingrarne om
låset, trängde der ut till honom genom den på glänt stående
boddörren en gäll qvinnoröst:
— Hvad var det för en bok, som borgmästaren köpte?
Derpå svarade biträdets målbrottsstämma:
— Vården, hm, af barn, hm, under de första
lefnadsåren, hm.
Och så följde en bullrande skrattsalva, hvari öfvertaget
än låg hos den tunna sopranen, än hos den tjocka basen. Han
slog upp gatdörren och hade så nära stortåt ut för de höga
trappstegen. Som en larmklocka ringde den der skrattsalvan
i hans öron under hemvägen, och den fortfor att klämta
hela eftermiddagen.
Borgmästarens hänsynslöshet hade väckt blandade
känslor i staden. Ett par tre personer skrattade åt hans dumhet,
men den öfverväldigande majoriteten upptändes af en
glödande harm.
Det var ej nog med att han trampat sedelagen under
fötterna, utan han hade till på köpet gifvit det heliga
äktenskapet en bastant örfil. Ty följde man hans föredöme och
betraktade ej längre de oäkta barnen som en skamfläck, så
skulle man snart komma att lefva som djur och ej bry sig
om giftermål. Visserligen kunde barnen ej rå för
föräldrar-nes synd, men det hindrade ej, att de måste bli lidande
derfor. Gud sjelf hade ju sagt: Jag, Herren din Gud, är
en stark hämnare, den som söker fadernas missgeming in
på barnen, allt in till tredje och fjerde led.
Damerna besvarade knapt hans helsning; herrarne
undveko honom, så mycket som möjligt, och han uteslöts från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
