Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Stockholms dramatiska scener, af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifhingsstund af en egendomlig slump rakar tomma ett glas
förgiftadt vin, som den ränkfullrf fröken Brita Sture stalt
i hans väg for att genom ett lönmord hämnas den
förolämpning, konungen en gäng tillfogat henne vid en hoffest, då
hon velat förödmjuka hans älskarinna. Och då hennes
af-sigt gått i fullbordan, går hon, illgerningens anstifterska,
fri, och skulden faller på hennes för detta friare, numera
vaktbefalhafvaren på Svartsjö. Skenet är emot honom. —
Detta skådespel är från böljan till slut ett ideligt
spegel-fakteri.
Nej, stora verkningar hafva alltid stora orsaker, ehuru
dessa för den ytlige betraktaren kunna vara förborgade.
Skalden skall visa oss dem. Den grekiska fornsägnen
förtäljer om Amfion, Tebes grundläggare, att vid hans lyras
toner stenarne sjelfmant ordnade sig till grundvalar, hakade
sig fast vid hvarandra till murar, vuxo till kolonner och
reste sig upp till gafvelkrön och att när hans plektron för
sista gången vidrört strängarne, en byggnad, som genom
de olika partiernas organiska sammanfogning gaf ett
underbart intryck af lif, då jemväl stod i glans för hans öga.
Eo sådan gerning äska vi af dikten. Hon skall bringa
ordning och reda i det skenbart tillfälliga, händelsernas
egen logik skall ur henne tala till oss och skaldens, idé ur
henne återstråla med samma klarhet, hvarmed den kastaliska
källan speglade Delfitemplet Betraktadt från synpunkten
af dessa fordringar gör hr Sellmans drama intrycket af ett
godtyckligt hugskott.
Bland de i »Kung Erik» uppträdande artisterna
tilldrog sig hr Palme i egenskap af titelrollens innehafvare
största uppmärksamheten. Hans i mycket förtjenstfulla
framställning led emellertid af ett ofta framträdande fel, som jag
äfVen med fara för en liten digression ej kan underlåta att
påpeka.
Det som .skiljer det lugna talet från det upprörda är
ej endast ljudstyrkan, utan äfven ljudskalan; i irriterad,
förskräckt eller eljest upprörd sinnesstämning använder man
toner, som ligga å ena sidan högre, å andra sidan lägre än
de som förekomma i det lidelsefritt utsagda ordet,
hvar-jämte kastningame från det ena tonläget till det andra i
förra fallet äro plötsligare och häftigare — en sak, hvarom
en hvar genom någon aktgifvenhet lätt kan öfvertyga sig.
Hr Palmes diktion lydde emellertid ej alltid denna talets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
