Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - »Fru Madeleine Bunge>, af Passepartout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De tongifvande i fru Buoges familj lida i allmänhet af en
älskvärd okunnighet i fråga om hvad qvinnofrigörelsens förkämpar
sträfva till. Att få litet hum om detta, borde dock ej öfverstiga
mensklig kraft. Att hr Bunge gisslar sjelfviskheten och fordrar
mera pligtkänsla, 8r godt och väl, men hvad påyrka de s. k.
nya idéernas män då, alla dessa, som här bli så illa åtgångna?
Drag gerna fram offer för nya idéer, — Tolstoy har gjort det
i »Anna Karenina», fru Edgren i »I krig med samhället». Men
dessa författare borde ej nämnas här. De lära väl ej gå fria
från att räknas med ibland »de skriftlärde sedefofderfvare», mot
hvilka herr Wykander spetsat sin * penna. .De och andra
sede-förderfvare ha förut visat, huru lidelsen, då ingen pligtkänsla binder
Jem, drar sitt offer i förderfvet, således precis det samma som
författaren till Madeleine Bunge här vill visa oss, men på sitt
eget sätt.
En författare får naturligtvis ej anklagas för de uttryck,
han lagt . i munnen på sina figurer. De uttala sina tankar, ej
hans. Men då han tager parti så tydligt som här, ställer fram
som motsatser det goda och det onda, svingar sitt svärd öfver
det senare och ställer sig som segrare med det förra, då fUr han
också ursäkta, att man uppfattar hans personers samstämmande
utgjutelser såsom författarens egna tankar. Ty minst af allt är
stycket objektivt. —
Och då dessa tankar, som naturligtvis applåderas på teatern
af en del af publiken, medan den andra delen inte rätt vet
om det ens lönar sig att bli förargad öfver dessa utgjutelser,
framträda i form af en samling skymford, dem man förvånar
sig öfver att höra från vår kungliga teaters scen, har väl
författaren aldrig hoppats att af sina granskare bli bemött med den
granlagenhet, hvars totala frånvaro hos honom sjelf han flere
gånger i stycket visar sig så stolt öfver.
Passepartout.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
