Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Fransk skådespelarkonst på Nya Teatern i Stockholm, några anmärkningar af A. B—m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följden blef, att den andra aftonen fannos ett femtital åskådare
på parketten, och stycket nedlades efter fyra representationer.
Utrymmet förbjuder mig att närmare yttra mig om alla
kritiker. Jag kan också saklöst förbigå de kritici, som ansågo, att
fröken Sjöberg saknat ledning, då man snarare kunnat klandra,
att hennes instruktör varit för minutiös i sin undervisning, —
och dem} som lade henne till last, att hon ftfven lyckats som
operettsångerska och derför ej borde sträfva mot konstens höjder,
ty i sådant fall borde Madame Judic ännu i dag sjunga fbr
kafékonserternas öldrickande publikum och herr Elmlund göra herr
Sjöblom lagrarna stridiga vid Stora teaterns corps-de-ballet. De
hafva ej ens gjort ett försök att förklara, hvarfor de ogillade
fröken Sjöbergs Marsa.
Deremot har en kritiker framstält några positiva grunder
fbr sitt klander, och det är dessa, jag skulle vilja taga till
utgångspunkt fbr framställningen af mina egna åsigter i denna fråga.
Han säger:
»Oaktadt de många inropningar, med hvilka den lika talrika
som välvilliga publiken belönade gårdagens utförande af »Furst
Zilah* kunna vi svårligen finna utfallet lyckligt. Det är
visserligen sant, att fröken Sjöberg som Marsa hade många lyckliga
moment, särskildt i de båda sista akterna, men spelet bar så
tydliga spår af instruktionen, att framställningen fick pregeln af
någonting famlande och osäkert) som omöjliggjorde intrycket af
en sann och lefvande totalbild. Särskildt onaturliga föreföllo de
oupphörliga omkastningarna i rösten, det brådstörtade uttalandet
af somliga repliker, de tidt och ofta återkommande halfqväfda
skriken, allt effekter, hvilka vi nogsamt känna till från
Parisscenens koryféer, men hvilka instruktören förgäfves skall söka
inplanta i den svenska dramatikens jordmån. Men allt detta
8krifva vi, som sagdt, mera på den senares än på den unga
skådespelerskans räkning. Fröken Sjöberg har i allt fall äfven
i denna roll visat, att hennes begåfning för scenen hör till de
mindre vanliga. Men det hade helt visst för henne varit bättre,
om den första rent dramatiska uppgift, hon för hufvudstadens
publik fätt sig förelagd att lösa, icke varit så kräfvande, att den
måste öfverstiga hennes unga krafter.»
Som jag satt till mitt mål, att med anledning af fröken
Sjöbergs uppträdande i Furst Zilah i denna uppsats endast
framställa mina åsigter om dramatisk deklamation och hvad jag anser
att man i detta afseende kan lära af hennes uppträdande, förbigår
jag här hvad den aktade kritikern talar om instruktionen, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
