Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Om Norges betvingande 1814, af C. E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom man redan af uppsatsens öfverskrift kan finna skall
dess ändamål vara att visa, det svenska armén icke är 1814
er-öfrat eller, såsom förf. sedan förklarar, hade någon »utaigt att
eröfra» Norge, och, eftersom det intet mera kostar, sedan man
en gång lemnat sanningen bakom sig, skrufvar han derefter upp
sig till det hittills ohörda påståendet att Sverige och Norge voro
bada »nödda och tvungna» att ingå unionen med de vilkor, som
dervid faststäldes. Betta senare tvång skulle då, menar förf.,
ha legat »utom krigshändelsernas gång» (förmodligen således i
diplomatiska åtgöranden).
Vi skola taga hvartdera af dessa påståenden i skärskådande.
Hvad först beträffar den militära sidan af saken, så har
förf. dervid, löjligt nog, egentligen icke annat att åberopa än ett
aflekteradt och omotiveradt utrop af d. v. kronprinsen Carl Johan;
»Gif mig 40,000 man och 6 millioner, och jag skall marschera!»
För att förstå huru litet detta yttrande betyder, bör man till
en början veta att prinsen då redan hade dessa 40,000 man,
nämligen 30,000 inom Norge och 10,000 i reserv, samt att svenska
statsverket aldrig under något krig befunnit sig i så godt skick
som då, énär kronouppbörden inflöt med lätthet (under åren
1813—1815 påräknades i riksstaten för hvart år i medeltal
835,349 r:dr 4 sk. 5 r., men inflöto i medeltal 1,485,994, 39, 1,
hvaraf högst år 1813: 1,988,427: 16; och för samma period bestego
sig statsverkets öfvcrskottcr till 5,970,608 r:dr allt banko), samt
större delen af krigskostnaderna i Tyskland och Danmark blifvit
bestridda med engelska subsidier. Betydliga förråder för norska
fälttåget, till värde af öfver 1 million r.dr b:ko öfverfördes också,
efter den Napoleonska kampagnens slut, från Tyskland.
Statssekreteraren Wirséns yttrande att penningarna skulle taga slut i
november, var således antingen en förut uppgjord fras eller
af-såg det endast kassabehållningen, i hvilken ofta råder ebb; och
det kunde desto mindre afse möjligheten att föra kriget till slut,
som staten då hade en skuld af knapt 25 millioner r.dr b:ko,
och som det icke kunnat röna minsta svårighet att genom
riksbanken, genom de allierades bistånd eller på annat sätt fd lån.
Våra finanser sköttes nämligen ganska väl (år 1810 den 1 jan.
var sv. statens skuld: 22,6’i5,057 r:dr 11 sk. 4 r., hvarpå under
året afbetaldes nära en half million, så att skulden den 1 jan.
1811 var endast 22,495,759 r:dr 39 sk. 11 r. b:ko), och riksbanken
med penningeväsendet befann sig i godt skick.
Härtill kommer en omständighet, som till och med vår
norske författare ej kunnat hel och hållet jäfva, den nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
