Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2—3 - Om Norges betvingande 1814, af C. E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förde af 4 underofficerare, kommo till svenska förposterna och
aflemnade sina vapen.
Med en sådan armé, en rädd och hufvudlös
öfverbeful-hafvare, utan penningar och förråder, låtsar hr W. sig likväl tro
»att med Sverige ensamt kunde Norge kämpa, med hopp om
framgång!» »Det egentliga kriget», hvarom han talar, skulle
förmodligen böija när trupperna, af brist, såsom Chr. Fredrik, sade,
npplöst sig sjelfve, och då svenskarne redan innehade fästningarna!
Och detta kronprinsens hetsiga samtal med Orlow, hvilket
aldrig kan utgöra en statshandling och dessutom icke är autentiskt,
då ingen af de deri deltagande bekräftat det, utvisar intet annat än
att C. Johan, förbittrad på Orlow, såsom en lismare, den der
på smygvägar ville uppvigla norrmännen i ryskt intresse,
gäckades med honom, att han, en ryss, ville tala till förmån för en
konstitution i Norge; och då hr W. vill taga detta efter
hörsägen upptecknade yttrande såsom kungsord, ehuru det strider
emot hvad officiella proklamationer m. m. både straxt förut och
efteråt innehålla, så måste hr W. också antaga såsom lika
tillförlitligt Carl Johans yttrande i samma samtal, att han skulle
ensam föra kriget till slut, om också hans bundsförvandter
nekade sitt biträde, hvilket yttrande vederlägger det förut af hr
W. citerade om behofvet af 40,000 man etc. Hela kronprinsens
tal visar blott två saker, den ena harm öfver Orlows dubbelhet
och den andra den kraftigaste beslutsamhet. Att vår uppfattning,
det kronprinsen då, såsom förut, ej ville något införlifvande, är
den rätta, inses tillräckligt deraf att kronprinsen, dagen förut den
20 Juli, tillskrifvit Chr. Fredrik ett bref, hvari han säger:
»Konungen, min suverän, är färdig alt bevilja denna aktningsvärda
nation långt utöfver hvad den skulle kunna fornuftigtvis be g är a.
På samma sätt hade hau tre dagar förut, i sin kungörelse till
norska folket den 17 juli, »tillbjudit dem sjelfständighet, frihet
och försäkring af alla deras rättigheter». Hr W. söker, lika
med hans landsmän i allmänhet, vända allt efter sina syften;
men denna slughet båtar föga, då man deremot sätter sanningens
enkla och lugna ljus. I sin sträfvan att fingera ett »återtåg
för Sverige från Kieltraktaten», citerar han några ord ur Carl
13:s proklamation den 10 juli, hvilka skulle innehålla ungefär
detsamma som proklamationen den 8 februari, nämligen att
kungen af Danmark »ålagt norrmännen att ingå med oss och
svenska kronan samma förpligtelser, som bundit dem till danska
monarkien»; men han förtiger aUdeks att, likasom proklamationen
af den 8 februari, innehöll att »de mest ansedde mäns insig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
