Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gladstone som teolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mening, fullkomligt tydlig och följdriktig. Den är, såsom
Gladstone säger »en egendomligt liflig, kraftig och effektfull
populär berättelse; eller om vi hellre vilja hafva det så, en
sublim dikt» — om hvad? Om kosmogonien gemensam
för den gamla verldens tidiga tänkare, och hvilken
nödvändigt måste hafva varit den första föreställning, som de
gjorde sig, dessa män hvilka i vetenskapens barndom
började söka göra klart för sig upphofvet till de fenomen, som
uppenbara sig för våra sinnen. Menniskoslägtet och dess
kringspridning på jorden antogs såsom verldsalltets
hufvud-och grundfaktum. Jorden var först ett kaos; ljuset skildes
från mörkret, vattnet från landet och det hela omgafs af
ett firmament eller ett kristallhvalf, starkt nog att skilja
vattnet ofvanorf), som förorsakade regn, från vattnen under
och att uppbära himlakroppame, som gjorde sin rund kring
jorden på tjugufyra timmar. På detta firmament placerades
solen för att regera dagen och månen för att regera natten
och såsom dess namn, »mätaren», antyder för att mäta tiden
och årstiderna. Stjernorna tillkommo äfven såsom ting af
underordnad vigt, sannolikt till prydnad, eller för att fylla
månens uppgift de nätter denna var osynlig. Sedan den
oorganiska verlden sålunda blifvit skapad, antogs jorden en
gång för alla ha blifvit ett hemvist för den existerande
djurverlden i tre efter hvarandra följande ordningar,
nämligen fiskarne eller vattnets invånare; faglarne eller luftens
invånare och landtdjuren; hvarefter hela verket kröntes
genom menniskans skapelse efter Guds »beläte». Detta verk
antogs ha blifvit utfördt af en antropomorfistisk
gudomlighet eller en till högre potens utvecklad menuiska, hvilken
arbetade liksom en menniska med visst beting för hvaije dag,
hvarje afton öfverskådande den tilländagångna dagens verk
för att se om allt var väl gjordt, och hvilande på den
sjunde dagen efter sin arbetsvecka. Detta är den enfaldiga,
enkla och nära till hands liggande föreställning, som
skapelsehistorien måste väcka hos hvar och en på den tiden naiva
kosmogonier började uppgöras, liksom den gjort det med alla
som läst den, ända till helt nyligen. Frågan är nu,
huruvida den är sann, d. v. s. öfvereusstämmande med nu
konstaterade fakta; och om den är osann, hur kan den bok
vara en gudaingifvelse, som hlhehåller misstag rörande saker
af sådan vigt?
Den första anmärkningen är den, att om man det allra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
