Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Stockholms dramatiska scener, öfversigt af Passepartout
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på fullt lämpliga krafter. Det är inte allom gifvet att
till-fredställa vår kritiskt skärpta smak i fråga om dylika
traditionella figurer som herrar Polvkarpus och Bryngel.
* • *
♦
Vår allmänhet är ju intresserad af teatern, det veta vi.
Icke som skulle ett nytt stycke, som till äfventyrs bär några
nya idéer inom sig, blifva allvarligen skärskådadt och satt
under diskussion i societeten. Men nog talar man om det
ändå, och är stycket roligt och stöta dess tankar ej de
rättänkande ifrån sig och spelas det af publikens utvalda,
då går man i sådana massor ocli ser det, att stycket blir
en kassapjes för teatern.
På Nya teatern är det fullt hus på premiéren.
Publiken är allmänt intresserad, stämningen hög. Dagen derpå
rosas det nya programmet i alla tidningar, men då blir det
likväl ett klent hus. Och på tredje representationen är
salongen ännu glesare besatt och vaktmästarne förtro åt
habi-tuéerna bland publiken, då de komma, att »det är bara
fribiljetter — allt i hop fribiljetter».
Hur går detta bedröfliga sakförhållande i hop med det
allmänna intresset för teatern?
Jo, det är ej den svenska literaturutvecklingen — i
dramatisk riktning som i öfriga — som allmänheten
intresserar sig för. Det är knappast för de nya styckenas skull
den går på teatern, och flertalet ger tusan i alla nya inlägg
i tidens lrågpr. Eller affärdar man dem med litet
öfverläg-set ovett å la fru Madeleine Bunge, sorglig i åminnelse.
Eller också svär man otåligt en vers öfver det förbannade
käbblet, — man har minsann annat att tänka på.
Den med literära intressen försedda publiken går på
premiéren och får då godt rum i Nya teaterns salong. För
öfrigt går allmänheten dit, när der gifves någon skrattpjes
och äfven, när der spelas benpjeser. Men i öfriga fall tjena
alla ansträngningar till föga, och man frestas rätt ofta till
att tro att vår gamla hufvudstad ej kan bära upp fyra
teatrar. Vi ha dock haft flera än fyra scener i verksamhet
samtidigt — och vi lära ju snart fä en femte. Men hur
konkurrensen då skall kunna hållas uppe, det skall bli
egendomligt att skåda, i synnerhet som väl zing-la-la-genren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
