Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - »Fra Kristiania-Bohêmen», en beslagtagen roman (cause célèbre, skildrad af Oskar Levertin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eine Affe in den Spiegel liineinguckt, so kan ans diesen Spiegel
hän Apostel heraussehen . . . >
»Kristiania-Bohémen» är ett inlägg för den fria kärleken
fram-stäldt i form af en lefnadsteckning öfver tvänne unga män, hr kadett
Jarmann och hr stenograf Eek, författarens dubbelgångare. Hr
Jarmann skjuter sig, sedan han gnolat sig trött på Leoporellos
Husen och en», hr Eek öfverlefver sin vän och redigerar i »Fra
Kriätiania-Bohémen» dennes och sina egna memoarer, dock
utstött äfven han ur det goda sällskapet, emedan han på ett möte
formulerat samma kärleksteori, som hans vän och han sjelf
praktiserat.
Och författaren vill då härmed visa oss, hur den nutida
samhällsordningen icke gifver två sådana menniskor plats att lefva
och hur annorlunda stort och sundt många individer skulle
utveckla sig under en friare sakernas ordning. Men författaren
begår härvidlag ett gundfel, som låter hans sak blifva äfven ur
tendensens synpunkt nästan verkningslös. Bärarne af de nya
idéerna, hrr Eek och Jarmann, äro för små, deras intressen för
ensidigt sensuella — den medkänsla de väcka, förringas af
deras obetydlighet, och man drar på munnen åt dem som
reformatorer.
Man göre blott i tankarne en jemförelse mellan dessa två
lättingar och de två män, som i Tchemychewsky’s »Hvad är att
göra?» skildrats som representanter för likartade tankar, de två
vetenskapsmännen »LopoukhofF och Kirsanow, båda själsligt
förnäma personligheter, män som arbeta och uppoffra och derföre
verkligen på allvar kunna tänka som banbrytare af en ny tid.
Hr Jaegers två samhällsförnyare taga sin sak lättare, de göra sin
egen sjelfviska njutningslust till utgångspunkt för reformerna och
i full öfverensstämmelse dermed nämna de ytterst litet om de
ekonomiska omhvälfningar, som måste föregå de sociala, predikade
— och intet, så vidt jag sett rätt, icke ett ord om barnen —
nog är sådant minst sagdt underligt af en författare, som tydligen
vill gifva sig min af att hafva studerat sin sociologi både
praktiskt och filosofiskt. Nej, för hr Jsegers monomana uppfattning
står blott ett moment klart — och det är njutningen. Han gör
det sexuella till lifvets resultat i stället för att göra det till en
vigtig faktor deri — och märker icke så, att han just derigenom
förordar just den sortens »individualistiska moral», han eljes så
hårdt fbrdömer . . .
Estetiskt taget har författaren rätt att benämna sitt arbete
>ett monstrum» — med en sådan nerkrossande massa doktrin är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
