Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ännu en gång Svenska Akademien (beräkning af hvad akademien och dess ordboksarbete kostat svenska staten m. m.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundraåriga arbetet till fullbordan. Akademien har också på,
sin hundraårsfest genom sin direktör, hr erkebiskopen
Sundberg, uttalat den förhoppning, att hon i ej aflägsen framtid
skall kunna lemna den så mycket efterlängtade ordboken
färdig i allmänhetens hand. Vi taga fasta på detta yttrande; ty
ehuru det förklaras att akademiens bemödanden aldrig lemnat
ur sigte det höga mål som för dem blifvit satt, kan man icke
gerna afhålla sig från den tanken, att akademien bra länge
nöjt sig med att hafva det höga målet »i sigte», men icke
tagit många steg för att närma sig eller uppnå detsamma.
Men det gamla uttrycket är kändt, reculer pour mieux savier
och en vacker dag öfverraskar nog akademien allmänheten med
ett jättesprång — måtte det icke i ordets egentliga mening
blifva ett saltomortale — från A till Ö. Eja, vore vi-der! — »
»Det var likväl ej på den egentliga språkforskningens område»,
heter det vidare i hr direktörens tal, »som akademien
egentligen skulle, eller ens kunde skörda sina lagrar, utan det var
på den konstnärliga språkbehandlingens, på vitterhetens fält,
och det torde svårligen kunna uppvisas något af betydenhet
på detta område, hvari icke akademien på ett eller annat sätt
haft del.»
I den ur Snällposten för den 14 Juni 1849 hemtade
artikel, hvarmed vi afslutade vår uppsats »Ett stundande
Jubileum», yttrar författaren: »Har vår vitterhet gått fram, så har
det skett icke medelst utan trots akademien. Akademien har
spelat en tacklös vägvisarroli och ej en gång dess egna
koryféer hafva alltid följt den anvisade stråten. Ytterligare tillhör
det akademien att gifva skaldedopet och utfärda dopattest.»
När man genomläser de långa listorna på personer, hvilka
rönt bevis på akademiens uppmärksamhet, kan man icke
förneka att hon sträckt sin välvilja ganska långt, då det
nämligen gäller poesien och, i synnerhet under de första åren, en
så kallad vältalighets idkare. Man genomläse en förteckning
öfver författare, hvilkas arbeten af akademien erhållit pris, och
man skall förvånas öfver mängden af snillen som segrat i en
olympisk täflan inför landets högsta arcopag. I vår föregående
uppsats intogo vi ett Florilegium Succano-academicum
äfven-som några mindre smickrande omdömen om svenska
akademiens verksamhet. Många ytterligare prof kunde anföras på
att skaldedopen och dopsedlarna icke alltid varit berättigade —
härom året prisbelöntes t. ex. ett skaldestycke, der det bland
andra vackra saker säges:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
