Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Tvenne sånger ur En samhällsförbättrares saga. Ofullbordadt epos i tjugofyra sånger (Hjeltedikt i tre sånger om Le Sénateur de Suède), af Scævola den andre - Sextonde sången. Det stora slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Log och rörde sig ej, ty säkert visste han med sig
Att han fiendens hop höll säkert fången i nätet.
Slutligt bleknade dock den mäktige bränvinssenatorn,
När han blef dragen till svars för att ej kunna addera,
Och med klara bevis hans väldiga räknefel röjdes
Af en direktor för en bland de enskilda banker.
Lindrigt bleknande sågs den gode senatorn då sitta,
Blekare blef han doqk snart, då representanten från Norrland
Stod i talarestoln och bara oblygt bekände
Att han talade för ett stort personligt intresse,
Icke mindre och mer än fyrahundrade kronor
Årligen att på den sak det gälde tappa måhända,
Skulle, så frågade han, en summa så stor, så omätlig
Ej vara mäktig nog att rubba heder och ära?
Ängsligt på stolen sig vred den mäktige bränvinssenatorn,
Hörde med stigande qval hur representanten från Norrland
Skildrade hjertlöst och grymt hans drömda, framtida riksbank:
»Putselkrämarebank» han nämnde den bittert och hjertlöst,
Slungade salva på salva af hån mot dess blifvande öde,
Hånade giftigt och djerft den mäktige bränvinssenatorn;
Denne blott teg och teg, men det kokte och sjöd i hans inre
Och när dryftningen ren på andra dagen var hunnen
Bad han om ordet till sist och fick det af vresige grefven.
Talade, svarande först den enskilde bankdirektören,
Att jag adderat fel är både troligt och möjligt,
Nämnas må dock att jag motioner skrifvit i massa,
Långa och tjocka, och om man understundom blir sömnig
utaf slik produktion, hvad är väl deri att klandra.
Sade, och vände sig sen till representanten från Norrland,
Denne, menade strax den mäktige bränvinssenatorn,
Satt en gång så fast och så orubblig i klorna
På hvarendaste bank som nånsin lånt honom pengar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
