Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Vår katolskt-romantiske skald. Några synpunkter rörande herr C. D. af Wirsén, af Nils Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke i hans smak. Nej, Franzéns sång, den ljufva,
engla-rena, som bär morgondagg på pannan — den älskar han, ty
»Herren gud var icke i orkanen,
Han var i ljumma vestan vädrets sus *.»
Alltså äfven här gör han bibeln till rättesnöre.
Denna religiositet yttrar sig emellertid icke blott i den
salmpoesi, som fyller en stor del af hans sista diktsamling.
Den genomgår hela hans skaldskap, den präglar hvaije
sång och den får uttryck i hans liknelser, i hans sätt att
betrakta naturen och i hans sätt att måla kärleken. När
han besjunger »Den gamla domen», klagar han ironiskt
öfver slägtets materialism, detta slägte, som hellre bygger
börs och förlustelseställen än kyrkor och kapell. Är han
ute på hafvet och vinden fyller seglen, känner han
»ande-verldens magt», som lifvar färden. 2 Han längtar — eget nog
— att »bada» i himlen 3, och under »häfdens mörka skiften»
»susar en föryngringssång
oftast dock ur pelargång4.»
Det vill här säga: ur tempelruinen, som symboliserar
kyrkan. Hur ofta det har hän dt, att kyrkan varit
föryngrande »under häfdens mörka skiften», lemnar jag derhän.
Skalden älskar henne med en innerlig kärlek. »Der kyrkan
vinkar, huld och hvit», der framflyter hans lif, der
»vill han dö i frid en gång,
när presten läser aftonsång5.»
Sjunger han om »Columbus», ger ämnet honom
uppslag till en vacker liknelse, nämligen hur han, lik Amerikas
upptäckare, »styr mot himlens stjernor», tror på dem och
slutligen finner land. 6 Sol och stjernor lysa dock endast
med lånadt sken. Till det »rätta» skenet föres man genom
dödens port; och efter det trängtar han.
»En bleknad glans och en mattad strimma
är allt, som skimrar i jordens dimma,
1 »C. W. Böttiger». a »Ungt mod*. 8 »Idealism». 4 »Hopp-*. 5
>Motsats*. 6 »Columbus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
