Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Vår katolskt-romantiske skald. Några synpunkter rörande herr C. D. af Wirsén, af Nils Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa tre likheter mellan Wirsén och romantiken, denna
Calderön-, Madonna- och Helgondyrkan äro dock icke
ensamma. Man skall, om man gör sig besvär, kunna upptäcka
långt flere. Romantiken svärmade för det barnsliga och
enfaldiga; Wirséns barnakärlek och önskan att sjelf bli barn
har ofvan omtalats. Deruti, om ej i annat, står skalden
oöfverträffad 1. Romantiken gjorde Fiesole, munken och
helgonmålaren, till konstnärens ideal och konstens
ypperste; Wirsén gör detsamma, då han i dikten »Det bästa»
kallar Fiesole den skönaste konstnär och Dante den
skönaste skald. Naturligtvis Dante, ty hvem har, som han, i
»den gudomliga komedien», afspeglat medeltiden med all
dess mysticism?
Vidare älskar han den romantiska »Waldeinsamkeit».
Han längtar från ängen med dess klara, öppna solljus till
skogens tystnad.
»Der, hvart jag blicken vänder,
Vimlande stå legender,
Sagor ur forndagstron *».
Och skämt och löjen utbyter han mot lundens ensliga
gömma, der koltrast och näktergal drilla sina sånger. Der
fann han ock, såsom det heter i »Förkärlek», en dag i
mörkret diktens viol. Han älskar »blå dagrar», ty de unna
honom det bästa, han vet,
»sagoverlden återfunnen,
drömlif, frid och afskildhet8».
Han ser, i de blå dimmorna, sin romantiska sagoverld.
Men for att den rätt skall kunna njutas och taga sig ut,
måste den ega belysning, och den får en sådan, när skal-
1 En illustration till denna romantiska barnslighet, »der de, som älska
och sjunga, veta mer än de höglärda, der man i sagor och dikter finner
förklaring p& den eviga verldshistorien» (Brändes: Emigrantlitteraturen), är
följande strof: »Ett snöhvitt jungfrusinne vet mer än forskarn vet, och
bär i djupet inne Guds rikes hemlighet.» (Bebådelsen). * »Förkärlek.»
* »Blå dagrar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
