Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Vår katolskt-romantiske skald. Några synpunkter rörande herr C. D. af Wirsén, af Nils Erdmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sus, och han ber: »o, mitt hjerta, låt, när lifvets nöjen dö,,
andeverldens sköna höjder glimma1».
Slutligen vill han lefva i romantikens drömlif. Han
vill sitta och se på i en lugn hydda; han älskar icke
handlingen, som Martha personifierar, men »betraktelsen», kon*
templationen, som framställes i Marias bild. Och hvem,
som gjort det bästa valet? Derom är ej tvifvel.
»Till väninnor begge mästarn hade
i sin lefnads fröjd och qval;
»Men Maria», så han sade,
»gjort det bästa val9».
Hjt—till romantiken—hör ock hans patriotism. I »Hvad
sommaren sade» håller sommaren straffpredikan för svenske
odalmän. De vilja icke försvara detta kära fosterland.
— — — »Skall detta allt
en annans bli en gång,
blott för att folkets bröst är kallt
för saga och för sang.»
Ett underligt skäl, men fullblodigt romantiskt!
Wirsén är fast öfvertygad, att hans Manhem skall bestå
i alla tiders skiften. När allt mulnar rundt omkring,
»på Manhems berg, bland Manhems djupa dalar,
hur allt må svigta, tro och ära bor.»
Folket skall stå såsom »ärans sista bålverk på vår jord».
Skogen är ett tempel, som susar »om gud och frihet»,
haf-vet skyddar oss mot utländsk smitta,
»och kyrkoklockor skönt till gudstjenst ringa,
och Spegels psalmer allvarsfulla klinga.»
Och högt öfver landet, mot den blå rymden,
uppstiger »en borg» med en hvit flaggstång, och der, på den
flaggstången, vajar »svenska konungsfanan3».
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
