Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Shakspeare-föreställningarna å Kgl. Stora Teatern, med särskildt afseende på Rossis gästspel, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hr Hillberg, som bör bli en hörnsten for den stora konsten,
Macbeth, Othello (1. Jago), Timon, Egmont, Wallenstein, och
i hr Palme finnes redan en förmåga, hvilken utan tvifVel
både som Hamlet, Romeo och Don Carlos skulle kunna
fylla sin plats med heder. Af de öfriga är väl hr Elmlund
bäst hemmastadd i tragedien, hans Macduff (i Macbeth) t ex.
var rätt förtjenstfull, om ock det berömda stället: »Han
har inga barn», hvarmed hos oss bl. a. Dahlqvist gjort så
stor effekt, passerade oanmärkt. Hr Thegcrström deremot
torde näppeligen vidare kunna användas i den egentliga
tragedien, trots de goda framställningar han i komedien lemnat
af seriösa partier. Hans organ sträfvar emot och hans
uppträdande i kostym är olyckligt. Icke heller på hr A.
Or-tengren kan man, ledsamt att säga, bygga några
förhoppningar i fbrevarande fall, trots det att han mycket användts
i det högre dramat och derigenom onekligen fatt en viss
rutin. Men med rutin enbart kommer man ej långt, då det
gäller poesiens storverk, allraminst om man som hr O. tar
sin tillflykt till en skådespelaremetod, som numera till och
med i de minsta småstäder förlorat sin prestige. En
ypperlig teater-apparition, lämplig för det stora dramat, eges som
bekant af hr Hanson och det är ofantlig skada att en sådan
fysik och en så kraftfull stämma ej det minsta skall lämpa
sig för den tragiska sånggudinnans tjenst, utan som <fet
alltmera synes uteslutande för — predikstolen.
Hvad damerna ankommer, så kunna vi ju ännu skatta
oss lyckliga så länge vi i fru Elise Hwasser ega en af
verl-dens främsta tragedienner, som trots årens lopp och en
numera ej för alla roler lämplig figur, ypperligt vet att häfda
sin rang, till och med vid sidan af en — Rossi. I fröken
Björkegren ega vi den tragiska musan sjelf — i lekamlig
måtto. Hon har bl. a. i Antigone visat hvad hon kan
äf-ven i andlig måtto och det var ej litet Men så stannade
det af och nu spelar frk. B. med i den ena efter den andra
af dramatiska teaterns mer eller mindre glada komedier och
vänjes småningom af från det tragiska facket. När hon så
i hast måste lära in en tragisk rol, que faire? Imitera?
Och frk. B. imiterar så godt hon kan och går i sömnen
som lady Macbeth-JStsfon det allra bästa hon kan. Men
det bästa var icke godt nog. Den för rolen magnifika
apparitionen besjälades icke af den uppfattningens finhet och
sjelf-ständighet, som skapar en prestation af rang, och i utföran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
