Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fessorns musik till »Karpaternas ros», som både qvali- och
qvantitativt är öfverlägsen »Diamantkorset», men som icke
dess Vnindre på vår lyriska scen efter en kort kamp
obemärkt afled. Döden var på intet sätt naturlig, ett mord
förelåg, och det var den rosenrasande libretton, ett mirakel
af nonsens och tråkighet, som var mördaren.
Helt annorlunda med »Diamantkorset». Med nöje och
intresse följer man dess libretto med dess välberäknade
stegringar af den komiska effekten, dess behändigt
sammanflätade och skickligt utredda intrigtrådar, som — låt vara att
apparaten med gamla bref och kringirrande smycken är
något gammalmodig — dock genom sättet för deras
användning icke ett ögonblick lemnar åhöraren oberörd. Att
försätta en person af ringa stånd in i ett högre är ju ett
tema, som varierats i hundratals komiska operor lika s& väl
som i »Tusen och en natt», Holbergs »Jeppe» och
prologen till Shakespeares »Argbigga». Man erinre sig endast
»Regementets dotter», »Kungen har sagt det», »Konung
för en dag» — inom operett-literaturen särskildt
»Corne-villes klockor» — för att finna huru ofta den manövern
upprepats och tillika huru svårt det skall vara att afvinna
ett så anlitadt ämne något nytt och friskt intresse. Att
detta lyckats Overskou kan icke nekas, särdeles då man
betänker, att han skulle fördela temat mellan tvenne
personer, lindansardrottningen Zephyrine och hennes älskare,
atleten Baduto. Om ock den senares uppträdande som grand
seigneur ej vinner åhörarnes intresse i högre grad, så är
publiken dock alltid road af scener, sådana som den förras
i andra akten, der både munterhet, känsla och abandon
enats om att frambringa ett särdeles roande på samma g&ng
som verkligen godt, ja, t o. m. poesirikt intryck.
Någon genomgående Salomansk diktaråder star ej till
att upptäcka i musiken till denna ovanligt tacksamma librett,
om ej möjligen komponistens fallenhet för militärmusik —
den starka orkestern — eller balettnummer — gavotten och
zigenardanserna. Annars tyckas all verldens tonsättare ha
stämt möte i denna hållningslösa musik, der de gamle tyska
mästarne bilda, så att saga, underlaget för den granna
kro-kanen med sirat, utsprång, garneringar och bitar, hemtade
från Auber, Adam, Bizet, David, Meyerbeer m. fl. Men
som faiseur är hr S. mycket skicklig, den tekniska
säkerheten alltifiån kontrapunktens bryderier är honom absolut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
