Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arian hade en svär stötesten, der bristen på i tid ansade
rostmedel gjorde sig pinsamt gällande. I tredje akten gjorde
hr S. bättre figur äfven ur lyrisk synpunkt, som
skådespelare var han dessutom i de flesta fall fullkomligt herre öfver
sitt parti. I konungens parti hördes med nöje hr
Seller-grens präktiga bas; nöjet i öfrigt var dock näppeligen
oblan-dadt, åtminstone vid första representationen, ty operan gick
i sin helhet ej så litet knaggligt, något som man också
anmärkte vid iröken Almatis första uppträdande i »Carmen».
Yri antaga att detta kom sig af otillräckliga repetitioner,
hvad »Aida» beträffar; hur det kom sig att »Carmen»
nyssnämnda qväll gick så märkvärdigt lojt lemnas derhän.
Otillräckliga repetitioner borde emellertid aldrig ta vara en
komprometterande orsak till dåliga föreställningar vid ett
konstinstitut af kgl. operans rang, som dermed förtar
intrycket af de goda framställningar, den visat sig kunna
lemna. Då det gäller att låta allmänheten i flera operor
beundra en resande gäst, som har blott knapp tid att ge
oss, kunna vi till en viss grad öfverse med hvad som då
i den motiverade brådskan kan gå på sned. Men då
fröken Almati ganska länge stannat i Stockholm, lär det väl
ej kunna försvaras att på detta sätt forcera operans arbeten
— till på köpet när sedan den prestation, för hvars skull denna
ifver utvecklats, knappast visar sig värdig »tant de bruit».
Afven »Leowora» har upptagits >ur tornets djup,
fördold för verldens öga», upptagits för fröken Almatis skull,
men den talangfulla artisten har, trots sina bemödanden,
dock icke hunnit den konstnärshöjd, att hon kan försona
oss med all den myckna — rent ut — fula musik, som
derna opera innehåller.
Utan tvifvel, »Leonora» är det verk, der det bäst lyckas
Donizetti att bestiga den tragiska koturnen. »Lucie» är
melodiskönare, men ej så dramatisk, »Anna Bolena» och
*Lucrezia», »Polyenetes» och ^Sebastian» gifvet underlägsna,
och Jl furioso dell’ isola di San Domingo» — hu då!
Men denna dramatiska intuition är mycket vacklande,
faller ej sällan offer för frestande lyriska retelser och —
dessutom — besitter en teknik af miserablaste slag. Man
ser hur kompositören vill åstadkomma det och det
hög-stamda intrycket, men hans krafter svika honom, arbetet
blir halfgjordt och resten utfyld af alldaglig italiensk
operaslentrian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
