Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Det unga Sveriees senaste vitterhetsprodukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mod att låta den nnge pröfva egna krafter, gä egna vfigar och
bli vis genom egna erfarenheter.
Erik Grane hör ej till dem, som stanna inom skenlifvet.
Han når fram till det, som för honom blir verklighet i motsats
till det förra skenlifvet, ett nyttigt arbete och ett eget hem. —
Men han har kamrater, hvilka det går sämre, och skildringen
af dessa kamrater och lifvet i Upsala Ur, trots ensidigheten,
bokens konstnärligt bästa parti. Ensidig är skildringen också i
detta afseende, ty Upsala är ännu för mången något helt annat
än för Erik Grane och hans kamratkrets; der finnes mycket mer
af ungdomsgläclje, arbetslust och lifsmod, än Erik Grane under
sina olikartade erfarenheter kom i beröring med. Detta är dock
icke hufvudfrågan, den så många listat sig ifrån genom att
uppehålla sig vid öfverdriftema. Frågan är om den anklagelse, Erik Grane
riktar mot Upsala — eller småstadsuniversitetslifvet — är sann,
anklagelsen: att den bildning, som der meddelas, icke afser det
stora pulserande samtidslifvet, icke eggar forskningslusten, icke
stärker arbetskraften för sannt menskliga mål, icke tillvaratager
det friska ungdomsmodet — utan söker att i trånga banor leda
forskningen, att dämpa den egna undersökningsifvern, att
uppamma till auktoritetstro, slentrian och servilism; att
ungdomssta-den således snarare motverkar än uppmuntrar de specifikt
ungdomliga krafterna; att lärdomsstaden icke längre ger kunskap
för denna, utan för en svunnen tid, en tid, som intet visste om
det djupaste af det, som rör sig i vår, och hvilket ungdomen
för liksom afsides läsa sig till ur andra lands literatur, men icke
höra något om af sina lärare. Och orsaken finnes icke ensamt
i vårt lands beskaffenhet, som ett litet och undangömdt, dit de
stora tidsströmningarna komma långsamt, eller i våra universitets
olycka att ligga i småstäder. Nej, orsaken är framför allt: att
skola som universitet i vårt land icke haft läijungarnes verkliga
behof och sanningens hänsynslösa förkunnelse som sina väsentliga
bestämningar, utan att de satt formen, auktoriteterna,
traditionerna öfver lifvets och forskningens frihet. Erik Granes
författare har — antagligen af det skäl att skolan nyligen fått sin
tecknare i Alexander Kielland (»Gift») — gått flyktigt förbi
skolan. Men han är ej okunnig om sammanhanget. — Hos den
mera begåfvade, mera tänkande ungdomen, hvilken uppfostras
under ett sådant, den hemliga förnekelsens system — det må nu
kalla sig huru positivt och troende som helst — alstras just
derigenom den pessimism, den lifsleda, den håglöshet, som man
sedan förebrår denna samma ungdom! Redan i skolan slöas lusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
