Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Hamiltonska sagan. Dikt och sanning rörande Henning Hamilton. Ny belysning af Anti-Marcellus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den både pikanta och insinuanta stil som Marcellus redan
i sitt förstlingsarbete rådde öfver; den hänsynsfullhet han
då ådagalade vid bedömandet af de mäns motiv, mot
hvilkas verksamhet han uppträdde, föranledde att ett och
annat misstag i anförda fakta och deröfver yttrade
reflexioner förbisågs, ett och annat oskickligt uttryck ursäktades.
Det var mot tillkomsten af den femton förut antagna nya
riksdagsordningen och den ifrågasatta afskrifningen ä
grundskatter och indelningsverk han då hufvudsakligen
uppträdde; det var mot de män, som hufvudsakligen
verkat för den förra och dem som arbetade för det senare,
som han hvässte sina pilar; det var motståndets män han
här prisade och öfverupphöjde. Den stora framgång, han
rönte, uppmuntrade honom att sedan alltjemt upptaga
bokpressen med nya alster af sin fruktsamma penna. Det
gamla temat har i allmänhet varierats, ofta med de förut
brukade, ja man kunde väl säga, förbrukade textorden;
men repertoaren har derjemte under tiden vunnit
tillökning och han har blifvit den förste och utan tvifvel den
skickligaste tolken för det derefter alltjemt inom ett visst
kotteri flödande norskhatet. I en uteblifven allvarlig kritik
har han ansett sig finna ett tecken, att det för honom
kunde gå an att öfvergifva den reserverade hållning han i
sitt första arbete iakttog vid bedömande af de handlande
stormännens motiver; och det arbete, han till en början
nedlade på samlande af ett sant historiskt underlag åt sina
framställningar, har han senare ofta lagt å sido. Han har
framträdt alltmer hänsynslös i sina omdömen; allt mindre
som en sökare efter sanning. Han har låtit sin
otyglade fantasi stärka och försköna sitt minne, der det gält
att teckna de män som voro föremål för hans sympati;
men då hans antipati det budit har hans minne för
tillfället alldeles förgätit det goda och nyttiga andra utfört.
Så har han i aprilhäftet af »Ur Dagens Krönika»
till en bild af Henning Hamilton lemnat en »politisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
