Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - En makalös upptäckt af en af de aderton i Svenska Akademien, af Ignotus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här beder jag läsaren kasta en blick på nyss citerade
delar af stiftelsebrefvet. Vi ha tre satser om akademiens
ändamål — (a), (b), (c), (a) är mönsterklar; så är (c); och
båda stämma derutinnan, att de otvetydligt nämna som
akademiens mål, svenska språket, dess stadgande och
uppodlande. (b) är ej så tydlig; här talas om svenska
språket, och om de stora minnena. Om, emellertid, vi gifva
satserna rösträtt, blir det stark majoritet mot professor
Ljunggren, och för vår åsigt. Till visshet öfvergår denna, då
vi observera de egenskaper som senare i brefvet
ledamöterna tillräknas. Det heter: ». . . hafve Vi utsett följande
herrar och män, dels kände för deras utmärkta vältalighet
och starka skrifsätt samt kärlek för vitterhet, och dels de
hvilka redan sig hedrat med skrifter som riktat språket och
vunnit allmänt lof». . . . Allt egenskaper som ha direkt
afseende på språket och vitterheten, ej på vård om stora
minnen.
Innan vi lemna stiftelsebrefvet lönar det nog mödan
att än en gång påpeka professor Ljunggrens egendomliga
sätt att tolka. Vi ha i brefvet sett tre distinkta uttalanden,
ämnade att tillsammans formulera akademiens syfte. De
två voro mönsterklara. Dem — när det kommer till kritan
— förtiger professorn, tar i stället upp den satsen, som
ensam ibland tre är något oklar, rycker den lös ur dess
sammanhang, och vinner sitt mål. Dylikt förfaringssätt
må nämnas skickligt, skarpsinnigt, hvad man vill, men. . .
Stark sak kräfver ej slik bevisningskonst.
Sedan instiftelsebrefvet på första sammankomsten
upplästes, höll kungen sitt invigningstal. Det är tredje
aktstycket. Säger derom professor Ljunggren s. 15: »Vida
klarare än i stiftelsebref och stadgar framlyser här
hufvud-tanken i denna hans skapelset. Här kunde vi alltså med
skäl vänta att se otvetydigt och odisputabelt uttaladt, att
»först och sist skulle akademien vara en vårdarinna af våra
stora minnen.» Men hvad finna vi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
