Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - En makalös upptäckt af en af de aderton i Svenska Akademien, af Ignotus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Månn tro de räcka långt? Låt oss se till. Att de 22
riksdalerna i akademiens stat i och för 9ig sjelfva skulle
något bevisa, det menar nog icke professor Ljunggren.
Utan det är kungens december-förordning. Att kungens
afsigt med denna var att leda akademien in på nya banor,
och gifva den ett helt annat syfte än den förut haft, —
det är för professor Ljunggren rätt tydligt. Men hvarför?
Jag frågar hvarför? Ty jag ser ingen anledning till en slik
tro. Om sådan var konungens mening, hvarför tiger derom
förordningen, moltiger? Och om förordningen var af sådan
vigt, huru då förklara att den ej intogs i stadgarne?
Och så har jag då slutat. Ett för ett, punkt för punkt har
jag granskat de skäl professor Ljunggren gifvit, och ej ett
endaste ett har stått profvet. Stödjande sig på en
förordning, som ej befanns värd att inflyta i stadgarne, och på
ett oratoriskt uttryck i invigningstalet, ställer sig professor
Ljunggren i strid mot hela det öfriga talet, mot stadgarnes
klara ord, mot stiftelsebrefvets tydliga mening, mot de
ursprungliga medlemmames enhälligt uttalade åsigt!
Hvad skola vi säga om ett sådant förfaringssätt, om
ett så erhållet resultat? — må en opartisk allmänhet fälla
den domen.
fgnotos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
