Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Anders Fryxell och hans Berättelser ur svenska historien, af professorn vid Helsingfors universitet E. G. Palmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hållet stredo emot det, hvarvid man var van. Han
fordrade alla läroverks organiserande efter en plan, yrkade
folkskolors grundläggande, latinets uppskjutande till högre
klass, till förmån för nyttigare ämnen, modersmålets
upphöjande till ett sjelfständigt ämne, lärareverksamhetens
fördelande efter ämnena och icke efter klasser, o. s. v. Nya
grundsatser trängde sig synbarligen fram i stället för de
gamla; emot det gamla klassiska systemet höjde sig den
realistiska riktningen och nya tidens liberalism till strid.
Med blandade känslor hörde man på dessa reformförslag.
Sveriges dåvarande erkebiskop Rosenstein förklarade
uppbragt, att skolmannabanan, såväl som den kyrkliga
sedermera skulle för alltid vara stängd för den djerfve författaren.
Hvarken han som fick, än mindre han som gaf förebråelsen
anade, att kyrkans högsta förtroendevärf inom ett par
årtiondens förlopp skulle stå den förre till blids, så att han
endast med bevekliga föreställningar kunde slippa den äran.
Och uti de lärdes krets mottogos Fryxells fordringar föga
blidare. I Upsala, der den snillrike Geijer då var konung
i de lärdes samfund — för att i sinom tid lemna sin spira
i arf åt filosofen Boström — hyllade man i detta afseende
mycket gammaldags åsigter. Med spefulla kraftuttryck
kämpade Geijer emot »nyttorna» i undervisningen samt »den
am-bulatoriska metodens» d. v.* s. ämnesläraresystemets
användande vid undervisningen. Likaså ansåg han onödigt att
grunda särskilda folkskolor, då enligt hans tanke
folkundervisningen borde inskränkas endast till
religionsundervisningen. »Det är min fullkomliga mening, att jag ville lemna
de lägre och arbetande klasserna fullkomligt olärda», —
så ljöd orakelspråket från Fyris grumliga stränder. — »Vill
en eller annan af folket lära sig att skrifva och räkna,
välan! men deras förträffliga minne gör det för dem i
allmänhet onyttigt»; — i detta fall fick således nyttans annars
så kallade »osedliga» princip, om också på ett negativt sätt,
komma till erkännande. Såsom riksdagsman hade samme
man förklarat, att betänkliga sedliga missförhållanden blefve
följden, om döttrarna enligt lag erhölle lika arfsrätt med
sönerna; han hade försvarat det gamla skråtvånget, likaså
adelns och presterskapets sjelfskrifna ställning vid riksda^
gen o. s. v.
Det torde slå många läsare med häpnad, att man
ännu vid begynnelsen af detta århundrade kunnat fa höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
