Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Anders Fryxell och hans Berättelser ur svenska historien, af professorn vid Helsingfors universitet E. G. Palmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bom försäkrade, att han nästan blifvit sjuk af att läsa om
den stora reduktionen. När nya delar utkommo, blef deras
värde ännu mindre erkändt än förr; der man ej kunde
klandra, var man stum. Men då Carlson i sitt stora arbete
sökte försvara äfven betänkligare sidor i Karl X:s politik,
när Beskow publicerade sina okritiska, fantastiska hugskott
om Karl XII, och Niklas Tengberg nedsatte frihetstiden,
— då hade tidningarna endast honung i munnen. Den
mest betydande opinionsyttringen emot Fryxell var den
på 1850-talet. väckta och på 1860-talet fullbordade planen
att uppresa en staty åt Karl XII. Utan tvifvel var detta
företag i tusendens tanke ett slags upprättelse åt
hjeltekonun-gen gent emot Fryxells klander.
Men denne fortsatte allt framgent sitt stora arbete och
lade sällan på sinnet utbrotten af förtrytelse och hat. Den
ovanligt långa lefnad, som blef honom förunnad, och sin
åtnjutna frihet från presterlig tjenstgöriug begagnade han
pä det mest samvetsgranna sätt. 65-årig började han med
frihetstiden, om hvilken det var sjunget, att under densamma
»ingen ära var», och i 17 delar framstälde han dess
händel-sei, förtäljande många ryktbara om också oblodiga
hjelte-bragder från denna så föraktade tid samt rödjande äfven
häru-tinnan vägen för en riktigare uppfattning. Men icke heller
från denna tid kunde han komma utan att råka ut för ett nytt
utbrott af fanatism, sådant man knappast tidigare hade sett eller
hört. Sin från fosforisternes och Atterboms äsigter
afvi-kandc tanke om 1800—1840 årens literära företeelser hade
han redan tidigare framstäit i arbetet: Bidrag till Sveriges
literaturhistoria, men derpå fick han ej på länge någon
verklik kritik ehuru det denna gång varit lättare än vanligt att gifva
svar. Annorlunda, då han i Berättelsernas småningom allt
mera omfattande biografiska afdelning fick framställa
Sve-denborg och Bellman, dessa snillrika, egendomliga och från
det regelbundna afvikande personer,^af hvilka den förre
grundat en ny kyrklig riktning, den senare åter iätt gälla
för en nationalskald, hvars minne det allt ännu är skäl att
årligen fira med rundliga dryckeslag. Fryxell bedömde dessa
män från förståndets, prosans och moralens ståndpunkt och
kom till ett annat slutresultat Beträffande Bellman blef
det larm i lägret.*
* Hvad angår den ärade förf:s uppfattning af Fryxells dom öfver
Bellman vill red. icke anses som dermed solidarisk, men har icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
