Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Om den falska patriotismen, med anledning af den i Holland bildade föreningen Pax humanitate, af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man jemföre den opartiska, rent objektiva framställning,
den franska läsebokens författare sålunda gifver af sin egen
nations forna missdåd, med det sätt, hvarpå samma sak omtalas i
en tysk läsebok för barn af F. Otto (3:dje uppl., Leipzig & Berlin
1883). Här heter det:
»Må enhvar sopa ijent för sin egen dörr! Och om alla goda
tyskar hålla riktigt fast tillsamman, då skola vi helt viBSt visa
den ovälkomne gästen vägen hem ooh gifva honom med på vägen
en ännu blodigare minnesbeta än den, han senast fick, på det
han må vackert akta sig för att ännu en gång tillintetgöra vårt
välstånd lika lättsinnigt och fräckt som den gången, då han
förvandlade Pfalz’ sköna, förtjusande landskap till en stor, ofantlig
kyrkogård. Och att de gamla och en gång de unga, att alla
må visa sig såsom hela, fasta, trogna och tappra män — dertill
förhjelpe Gud, den allsmäktige!»
Denna utgjutelse af en trångbröstad, fördomsfull patriotism,
detta alltigenom oädla vädjande till minnet af forna tiders
oför-rätter för att kittla nationalfåffengan och blåsa på nationalhatets
låga i det närvarande samt för att bemantla de orättfärdigheter
som ens egen nation utöfvat eller står i begrepp att utöfva —
hvem känner icke igen dem! På detta sätt är det man litet
hvarstädes sår nationalhatets ogräs redan i barndomens och
ungdomens sinne.
Men om än fransmännen i allmänhet visa sig mera
storsinnade i sin uppfattning af tyska nationen, möter oss dock
i de franBka skolböckerna i en verkligen förförande grad
tendensen att uppegga ungdomen till krig mot »nationalfienden».
Ja, just det, som hos fransmännen utgör ett vackert drag i deras
uppfattning af denne nationalfiende, och så starkt sticker af mot
den tyska småsintheten i bedömandet af Frankrike, nämligen det
oförbehållsamma erkännandet af tyska nationens förtjenster, göres
här till ett medel, som skall sporra till täflan förnämligast med
hänsyn till utbildandet af krigiska egenskaper och uppoffringar
för krigsväsendet. Intressant är i detta hänseende hvad August
Strindberg i ett bref till danska tidningen »Politiken» meddelar
om den i alla Frankrikes folkskolor begagnade läroboken i
historia. Denna lärobok, om hvilken Strindberg anmärker, att den
i allmänhet sysselsätter sig för mycket med regenterna och krigen,
slutar nämligen med att säga, att fransmännen, om de nästa gång
vilja segra, skola taga lärdom af fienden och blifva goda
medborgare och goda soldater. Den ställer ett upprop till ungdomen
att hämnas sina f&ders nederlag vid Sedan och Metz. »Detta»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
