Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Om den falska patriotismen, med anledning af den i Holland bildade föreningen Pax humanitate, af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glömma den sanningen, att likasom den enskilde
familjemedlemmens intresse mäste underordnas familjens, familjens intresse den
stams, till hvilken den bör, stammens intresse &ter nationens, s&
måste äfven nationernas intressen vara och förblifva underordnade
mensklighetens. Hvarje öfverdrifvet betonande af den egna
personligheten leder, som bekant är, till obehag, ja till strid. Så
bär äfven hvarje öfverdrifvet betonande af den nationella
principen uti sig fröet till förvecklingar, ja till ett krig. Men kriget
är och förblifver alltid ett ondt.»
Alltså: i den mån nationerna fullständigare förverkliga
humanitetens idé i hela sitt lif, sin uppfostran, sina institutioner,
i samma mån hlifva de ock mera både berättigade och
förplig-tade att hålla på sin nationalitet — att göra den gällande, icke
för att i högre grad tillfredsställa vinningslystnaden,
hersklystna-den eller andra låga passioner, utan för att i högre grad gagna
menskligheten. Här ha vi en nationalitetsprincip, som står i
ungeför samma förhållande till den hittills rådande chauvinistiska
nationalitetsprincipen, som den sedliga karakterens sjelfständighet
står till den art af personlig sjelfständighet, som vill göra sig
gällande med knytnäfvarne.
På en låg utvecklingsgrad framträder ännu det) personliga
kraften hufvudsakligen i sistnämnda form. På en i intellektuelt
om än ej i moraliskt hänseende högre grad framträder den i en
modifierad form, ehuru till arten enahanda. Det är ej mera
kroppsstyrkan, utan den andliga begåfningen, som är det afgörande;
men denna andliga begåfning användes uteslutande i det egna
jagets tjenst. Individen använder sin andliga öfverlägsenhet till
att kufva och exploitera andra. Men högre, ojemförligt högre
är den ståndpunkt, der individen använder sin begåfning icke för
att tillfredsställa sjelfviska lidelser, utan för att gagna och
lyck-liggöra andra, för att tjena menskligheten. Och långt ifrån att
sistnämnda slags individualitet skulle vara svagare och obestäm*
dare, är den fastmera vida starkare, vida mera utpreglad. Af
sistnämnda art äro just de personligheter, som lemnat outplånliga
spår i mensklighetens historia.
öfverflytta vi denna jemförelse från individerna till nationerna,
så ha vi här en nationalitetsprincip, en patriotism och en
nationalära, • inför hvilka den nationalitetsprincip, den patriotism
och den nationalära, som krigshistorien framställer, helt och hållet
träda i skuggan och förblekna.
Det största hindret för hvaije sträfvan att göra denna högre
uppfattning af fosterland och fosterlandskärlek gällande är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
