Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6—7 - Två böcker ur vårmarknaden. Omnämda af Georg Nordensvan - I. Tjensteqvinnans son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan är väl skarpt framhållen. Åtminstone var Lyceum ej
så liberalt som det af denna skildring synes. 1 öfre sjunde
klassen möjligen — men i så fall endast der. Jag mins mer
än en episod, då lärjungar »vågade resonnera med lärarne» —
jag mins också hvilken följden blef.
Ynglingen Johan lär man sig för öfrigt ej känna så väl som
barnet. Författaren har naturligtvis ej velat komponera in
något utifrån hemtadt motiv, i annat fall hade han säkert ersatt
8en ganska intresselösa kärleksepisoden med åtföljande franska
bref etc. med en helt annan historia, som kunde haft sitt stora
inflytande på ynglingens utveckling.
Men Tjensteqvinnans son är berättelsen om en individ, —
det är ingen typisk skildring af vår tids unge man i allmänhet.
Berättelsen om uppväxtåren har äfven gått in på de sexuella
frågorna. Hvad som från oli^a håll blifvit sagdt om Dygdens lön —
den första novellen i Giftas — har tydligen förmått Strindberg
att ytterligare yttra sin åsigt i ämnet. Motsagd kommer han
att bli, öfverbevisad också. Då han kastar fram sitt
slutpåstående angående ynglingens lämpligaste lefnadssätt, borde han
åtminstone ha påmint om att han här talat om en och att man
ej får draga en allmängiltig slutsats af ett förhållande, som rör
ett slags naturer men ej alla, — allra minst i en fråga, så
farlig som denna.
En kulturbild var, sade jag, barndomsskildringen. Den
håller sig inom trånga gränser, dessa vidgas sedermera, och
allt som ynglingen växer upp får han en större syn på sin
om-gifning. Författaren, nu trettiosju år, har sin åsigt färdig om
den tid, hvarunder han växte upp, såväl i politisk som i literär
väg. .1 Tilslpierens — den danska tidskriftens — majhäfte,
har Strindberg gifvit en korthuggen, liffull öfversigt öfver den
literära reaktion, han spårat i Sverige från sextiotalets midt
och till de nu moderna idéernas seger, till Spencers tidsskede.
Nog minnas vi, hur det såg ut inom vår originalliteratur på
sexti- och sjuttitalen. Strindberg sammanfattar sin åsigt derom
sålunda: »Ett stillastående, som fått häfd och auktoritet, har
öfvergått till förfall, och i spetsen för reaktionen har det parti,
som nu kallar sig det idealistiska, stått».
Tjensteqvinnans son slutar med 1867. Vi ha följt honom
till studentexamen. Han har sett flere sidor af lifvet, men st&r
ännu vid första början. Han vet ännu ej hvad han vill, han
har ej funnit sitt eget innersta jag. Han har lärt sig att tvifla
Ur Dagens Krönika. VI. 6—7 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
