Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - Ur grefve Erik Sparres lefnadssaga. Strödda bidrag till en riksdags- och kulturbild, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äsigter om det förkastliga att på något sätt ha beröring
med eldvattenindustrien. Henning Hamilton ruinerade sig
såsom landtmarskalk på bränvinsspekulationer, och han var
säkerligen icke den ende riddarhusledamot, som dref dylika
affärer. Enligt en tidnings Uppgift skulle Sparre redan
1856 tilltaiats för olaga bränvinstillverkning och af
häradsrätten dömts till böter och redskapens förlust, och något
af åren mellan 1848—50 hade beslag egt rum å
bränneri-redskapen. Hur härmed i verkligheten förhåller sig, har
jag ej varit i tillfälle att förvissa mig om.
I slutet af 1860 infordrade justitiekanslersämbetet
förklaring från kon. befhde i Upsala län, som meddelat
arren-dator Berg på Sparres gods Brogård tillstånd till
bränvins-bränning. Förordn. af den 27 nov. 1857, som förbjöd
landshöfdingar och andra tjenstemän, hvilka hade att
besluta om eller kontrollera bränvinstillverkning, att sjelfve
befatta sig med dylik tillverkning, hade tillkommit, ansåg
kanslersämbetet, för att åtskilliga inflytelserika personer både
skulle lemna godt föredöme och ej påräkna egen personlig
fördel. Ej häller å landshöfdingars egendomar torde en
dylik tillverkning böra fa ega rum, enär jordegaren väl i
allmänhet ej utan någon ersättning tilläte detta, och
syftemålet, att landshöfding ej finge ha fördel af tillverkningen,
derigenom påtagligen lätt skulle kunna kringgås. Ungefär
samtidigt visade sig dock, att icke blott Sparre utan äfven
tvänne andra landshöfdingar, Lagerbielke och Bildt, tilläto
sina arrendatorer bränna. Dessa senare gingo tvifvelsutan
fullständigt fria i den allmänna opinionen, men Erik Sparre
misstänktes deremot svårligen såsom den verklige
bränvins-brännaren med Berg till bulvan.
Landsfiskalen i Upsala län stämde in Sparre, som han
ansåg i betydlig del ha tagit befattning med Brogårds
nyinrättade ångbränneri. Arrendekontraktets tillförlitlighet
kunde, enligt fiskalens i stämningen uttalade åsigt, sättas i
tvifvelsmål. Man hade skäl antaga, att uti öfverenskom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
