Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8—9 - För sportsmän (hundutställningen vid landtbruksmötet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väl funnos bland stöfvarne några, som voro rätt vackra.
Ett särdeles stort antal hundar inom denna klass tillhörde
engelsk, tysk och schweizisk eller ock blandad
svensk-utländsk ras. Bland de fåtaligare inhemska stöfvarne
före-kommo några, som skulle tillhöra grerffsk, lvaflås-,
Säby-eller Fiholms-ras. De inom denna klass utdelade prisen
tillföllo dock till största delen hundar af blandad (oftast
utländsk) härkomst Men äfven några få hundar af inhemsk
härkomst prisbelöntes; särskildt erhöll löjtnanten grefve A.
P. Hamilton H. M. konungens hederspris (om hvilket det
var stadgadt af den höge gifvaren, att det skulle utdelas
bland stöfvare) för fyra hundar af Fiholms-ras. Samme
grefves hederspokal för bästa inhemska stöfvare utdelades
ât godsegaren R. J. von Essen för tiken Tyra.
Dp långhåriga hönshundarne voro fåtaliga och med få
undantag icke vackra. Laverack- och Gordon-setters höjde
sig dock långt öfver sina kamrater inom klassen. Oss
synes, att inga hundar på hela utställningen kunde i utseende
mäta sig med dem. Inom denna klass tillföll H. K. H.
kronprinsens hederspris Bandit of Braunfels, tillhörig med.
doktorn J. Nordström.
De korthåriga hönshundarne voro nästan tre gånger
så många som de långhåriga, hvaraf framgår, att de förre
äro mera omtyckta af vårt lands fogeljägare. Också torde
dessa korthåriga hönshundar bättre än de andra lämpa sig
för vårt land. Endast ett fåtal kunde dock belönas, ty
ras-karaktererna voro ofta icke rena, och utseendet mindre
tillfredsställande.
Fjerde klassen, vindthundar, omfattade blott ett tiotal,
och af dem var ej anledning att fasta sig vid andra än
friherre F. von Blixen-Fineckes, som långt öfverträffade de
öfriga. Derför erhöll också nämnde utställare både pris för
sin förnämste vindthund och ett hederspris för hela
samlingen af sådana.
Taxar torde numera ej vara så sällsynta som för ett
tiotal år sedan i vårt land. Men endast få pris tillföllo
dem, ty något felades hos de allra flesta i fullt utvecklade
raskarakterer. De svarta taxarne voro mycket talrikare än
-*de röda. — Fox-terriers blefvo med hänsyn till pris ännu
sämre lottade än taxarne. Hade ej jägmästaren G.
Kast-mann s (innehafvaren af Sveriges enda Ras-Hund-Odlings
Anstalt, på egendomen Nääs invid Axvall) måst taga bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
